Tro och tvivel

Så var den här, dagen före sökningsdagen. Jag packar, pirrar och peppar. Snart går tåget, och klockan 13.57 finns åter en kort chans att uppleva bästa Götet.
Tror att jag är mer redo än någonsin förr, men också mer förvirrad än någonsin tidigare. Det finns vägar va, alltid en massa vägar. Och ibland får jag för mig att backa och ta en annan. Det hör väl till antar jag. Tro och tvivel, äckligt närbesläktat.
Hur det nu 'n går med just den här ambitionen imorrn, är jag fast besluten om att alla mina vägskäl kommer leda till samma plats. Något otroligt. Något där man kan snudda på lycka för korta ögonblick. Den ljusnande framtid ska bli min. Vad det är vette sjutton, men jag nöjer mig inte med mindre.
En gråzon får liksom inte finnas på kartan. Det måste få vara mer än så. Och med den tanken i bagaget, och tilltron till att så ska bli, spelar vägen dit mindre roll. Bara det blir av..

Tre djupa andetag och sen är det dags. Jag söker och försöker. Håll i hatten och tummarna på torsdag. Då hispar jag i ett överknökat rum med folk som vill detsamma som jag. Behovet av en stöttepelare eller två att luta mig mot kan va rätt skönt där..
Jag har bestämt mig för att göra hela göteborgsveckan till en fest, ämnar så gott det går låta sökningen bli detsamma. Hålla nerverna på plats, göra det på mitt sätt, och bara mitt sätt. Vässa mina armbågar lagom vassa. Skita i småprat om erfarenheter och meriter. Glida in i sökningsrummet, ha tre intensiva minuter roligt. Göra för mig, inte för dem. Och sen, lämna salen, nöjd med allt jag åstadkommit. Och skit detsamma hur det går sen. Jag kommer fortsätta i alla fall.

Avskedskyss, hejdå, farväl.
Tillbaks på söndag/K