Popsnöre på popscen

Den där jättejätteroliga cliffhangern jag lämnade, om skojigheter i en park i Stockholm, är nu redo att släppa taget och falla ner. Här är den, är ni redo? På lördag ska Hökartorget spela på Popagandas förfestival i Galärparken. Det känns så förbaskat fint. Så in i bomben bra. Det gamla popsnöret i mig fnissar lite inombords och tycker det känns både underligt och spännande att jag får stå på scenen i stället för framför den. Att det därtill spelar flera andra grymma akter på samma scen är ju bara en guldbonus att tacka och ta emot. Kul ska det bli! Så himla kalas-karneval-kul så jag tror jag ramlar av stolen och går i taket. Nej, nu ska jag inte överdriva här. För mycket förväntningar kan ju resultera i så mycket tråkigt. Men kul kul kul med många utropstecken efter!! Och med en inställning som är mer pepp än peppar. Kolla så fint de skriver om oss på hemsidan.
Värmer redan upp stämbanden. Putsar tamburinen och dansskorna. För här ska röjas så hårt jag bara förmår. Blir inte tamburin-näven öm och rödblå har jag misslyckats.  Så snälla Stockholm, kom dit, kom med. Klappa takten, så klappar jag mig fördärvad för er.
/K

Semestra sig

Hej hej hej. Senaste två veckorna har varit rubbade och fullspäckade. Och jag har varit borta och uppe och nere och överallt. Levt lite låtsasliv, hört och sett en massa fint, sovit för lite och jobbat långa dagar. Slitit på mig själv mot bättre vetande, för jag kan inte låta bli.
Men från och med nu, två veckors ledigt som ska fyllas med vad i helskotta jag vill. Det är skönt som sommarsol, även om det fortsätter vara mulet på himlarna. Minifirade på fredagskvällen med halvklen cocktail-timme, en film som aldrig någonsin skulle kunna vara lika bra som boken och sen musik som var lite för vacker för att kunna ta till sig. Timmarna sprang och sen krävde kroppen sömn, fast jag inte ville. Men när det väl var dags, accepterade mitt öde och slängde mig till sängs. Och sömnen sen då, direkt på huvudkudden, pladask in i sömnen som ett litet barn. Lugn och trygg och fri från drömmar. Bara kvalitativ 100% god vila. Vaknade pigg på allt. Så borde väl inte förringa det där med att sluta ögonen för en stund, även om det finns så mycket att titta på.
Idag, njuter mitt morgonkaffe (fyfan vad fint det är med morgonkaffe på lördagar) och tar en spontantripp till Uppsala-folket. Längesen sist och det ska bli fint att återse. Bra start på semestrandet, utan tvekan. Lämnar allt ett litet slag. Och det känns konstigt. Fast skönt på samma gång antar jag. En liten oas att andas i.
Men tillbaka redan imorrn för att fortsätta avverka semesterns viljor. Framför mig, vecka trettio, då hägrar mitt beloved Emmaboda. Festivalen där man kan dansa sig fördärvad bland trädrötter. Och innan dess, en jätterolig grej, en jättejätterolig grej, någonstans i Stockholm i en park. Håller kvar där, lämnar cliffhangern klart synlig. Nu klämtar klockan. Tåget, rälsen, resan. Och dagdrömmandet. Ta hand om er där ute i skog och på asfalt. Pusshej/K

Hökartorget - ADHD Skalle

Slänger upp vår fina solskensvideo direkt på min plattform också. Är för stolt för att låta bli. Klippet har vid senaste titten långt över 2000 views. Galet. Inte ens ett dygn har gått. Sprid den till alla ni känner så det får fortsätta stiga! Pusshej/K

Musikvideo med mantelfladder

Lite för rusig för att kunna skriva logiskt tror jag, men antar att jag bör ge lite bakgrund innan jag babblar igång. Så här då: För cirka en månad sedan var Hökartorget med i något som heter Music Video Lab, ett projekt på Magasinet i Falun. Vi och fem andra artister/band blev uttagna att skapa en musikvideo med eget filmcrew. Och en söndag i juni spelades det in. Med över 50 statister som öste fullt ut och till det, en sol i bakgrunden. Perfekt popvideomaterial.
Jag sprang runt i mantel, kände mig som en superhjälte och klappade händerna ömma med tamburinen. De andra hökartorgsmedlemmarna bar nästan lika snygga utstyrslar. Men om de kände sig som superhjältar kan jag faktiskt inte uttala mig om. Det allra finaste förresten; Har ni inte lyckats snappa upp det än så är jag ju galet glad i att cykla. Fatta min glädje när det beslutades att jag skulle få anlända så i musikvideon. Hade inte kunnat tänka mig bättre start på inspelningen, som förresten varade hela långa dagen.
Och därpå, redigeringsvecka. Satt i en blommig bekväm soffa och stirrade mig trött på de olika klippalternativen som våra ytterst grymma filmare från Lineup Film fipplade med. Såg videon igenom igen och igen. Fick lätt hybris av att se mig själv på en skärm (usch och fy vilken självfixering). Hade låten och klippen snurrandes i huvudet dagar framåt.
Och hux flux var klippningen klar och det ena som återstod var sista mixningen av låten. Tålamodet fick sig en prövning. Väntade på att få släppa bomben. Hörde från bandboysen att snart så, alldeles snart ska det va klart. Svarade tills dess hätskt och lite otåligt på vänner och familjers ettriga frågor. "Är den inte klar snart?" "När är den klar?" "Är den klar nu?"
Och finally en solig tisdag i juli får jag växla om från rastlös väntan och slänga ur det positiva svaret jag så länge längtat efter att få säga: JA, äntligen är det klart.. Premiär på Musik enligt Jerry idag, just nu. Orkar ni inte ta er dit per egen maskin finns en länk HÄR. Åh, det här är garanterat något av det roligaste jag gjort. Och även om det inte slår hela världen med storm, så känns det som världens orkan för mig. Och det fina i kråksången är att jag kommer kunna återuppleva det när helst jag vill. För evigt bevarat och bara ett klick bort på nätet. Hoppas ni gillar. Håll till godo. Tack så länge/K