En helt vanlig väska

Resväskor. Galet vackra ting om vi talar om de gamla grejerna. Sjukt fula, men ack så praktiska, om vi talar om nutidens. Hur de än må se ut har jag de senaste åren närt en kärlek till att packa dem. Omsorgsfullt placera, kategorisera, dela in livet i fack, rätt ner i det minimala utrymmet som ska vara ens hem under oliklånga tider. Det är något trevligt strukturerat, och meditativt, över det hela. Var sak på sin plats (quote Alfons Åbergs pappa).
Men att packa ur.. Det tar mig ibland en månad att bli av med allt ur de där otympliga tjockisarna, och jag överdriver inte. Det går ju relativt fort när ärmarna väl är kavlade och hela innanmätet är lämpat på sängen. Men impulsen som krävs för att faktiskt få det gjort, kan låta vänta på sig.

De flesta väskorna jag packar är struntsamma-märkta redan från början. En vardaglig tur, ett oviktigt innehåll. Sen finns det väskor som bara måste packas upp av hygieniska skäl, festivalväskor däribland. Tältfuktiga kläder, lersprängda gummistövlar och sovsäckar säger jag bara.
Vissa väskor, eller snarare resan de bär med sig, vill jag behålla in i evighet. Uppackningen uteblir således. Som om jag tror att minnena från en lyckad veckotripp varar färska längre, om också väskan får stanna över några nätter extra.
Några få väskor vill man bli av med på stört, de bär mindre lyckade turer i bagaget. När en väska av den typen dyker upp tömmer jag den för det mesta illa kvickt. Ibland lyckas dock någon enstaka usling med konststycket att ligga kvar och samla dammtussar. Försvårar framkomligheten i rummet i oändlighet. Stannar stilla och påminner, skapar hörn att slå tårna emot. Bitvis hämtar man något av värde ur den där klumpen som bara ligger och osar helvete. Slutligen är den tom och kan stuvas undan i nån mörk garderob.

Tack och lov är en resväska, bara en resväska. Det måste man komma ihåg. Dess innehåll är en marginell del av ens annars vardagliga flärd, och inte alls hela ens liv. Snart lunkar allt som förr. Resdamm tvättas bort, med eller mot ens vilja, även om det ibland tar sin tid innan alla sandkorn i hårbottnen hittar sin väg till avloppet. /K