Kulturtant.

Hej allesammans!
Nu ska jag ta med mig Jossan till föreställningen Blackbird på Stadsteatern. Jag och ett par kamrater från klassen har fått tag i fina biljetter som provpublik, fixade en åt Jossan också. Jag tror det blir ett ypperligt tillfälle att agera kulturtant och hoppas att den är sevärd.

Den ska visst handla om förbjuden kärlek mellan en ung flicka och en man.. Någon slags uppgörelse dem emellan. Oj oj! Laddat tycker jag det låter. Vi får se..

Nu far vi mot Valand och Götaplatsen!

Grått men glatt!

God morgon! Ja det kan jag nog faktiskt tillåta mig att säga en dag som denna, trots de tjocka molntäcken som kastar duggregn ner över Göteborg idag..
Jossan anländer ju mot aftonen, då kan man inte hänga läpp. Det kan man bara inte.
Min dag har just startat med lite yoghurt och Viktor-bröd, strax väntar duschen, men först finputsning av städningen. Här ska stråla likt solen.

Det är klart att man blir lite nedstämd över det trista vädret, men jag ska ändå inte tjura. Vi har varit bortskämda med solsken de senaste dagarna. Jag har till och med vågat ta på mig mina kritvita tygskor för första gången i år. Då är inte våren långt borta!
Långkalsonger är kastade, sockorna likaså. Ljuva ljuva vår.
Det är klart man blir optimistisk när snön inte längre ligger och lurar överallt, utan faktiskt tillåter lite gräs att titta fram här och var.. Än finns det dock tid kvar tills allt är borta, men det ser jag rakt igenom. Nu är det på god väg!

Rumskamrater!

Imorgon kväll/natt gör hon åter entré in i lägenheten! Josefin har kommit för att stanna! Säkert packar hon i denna stund resväskan inför den kommande färden..

Ja kanske de flesta redan vet om det? Men för er som inte vet vad jag snackar om:
Jossan ska alltså bo hos mig i ca en månad, eftersom hon ska ha praktik på Indiska mitt i centrala Göteborg. Ska bli himlans kul vill jag lova!
Saken är den, att lyan min är minimal, nånstans över 30 kvadrat skulle jag tippa på..
Således blir det lite problematiskt och mycket trångt. Grabben min kommer fara hem till Bergkvara för ett tag, helt på eget initiativ. Där har han mängder av projekt han tänkt genomföra. Alla är de av olika svårighetsgrad; Så frön, bygga en cykel och sen den svåraste, skapa en gungstol! Ja, han har inte lite planer den bergkvarabon. Kommer alltså inte se särskilt mycket av honom nu på våren, vilket är lite tråkigt. Eftersom jag längtat efter en vår i Göteborg.. Men karlen har visserligen lovat att hälsa på mig och min nya sambo, så det ska nog gå vägen det här.

Idag har storstädats och snyggats till i alla vinklar och vrår inför den kommande gästen. Allt av glädje!
Nu ska Viktor baka bröd. Det ska bli grekiskt lantbröd till kvällsmat. Men tydligen glömde han köpa mjöl när han nyss var och handlade. Efter mycket bedjande lyckades han övertala mig att springa iväg och köpa detta nödvändiga för brödbaket, så nu måste jag bege mig. Vi hörs åter!
Välkommen Josefin!

Sånger från andra våningen

Ja, här sitter jag och försöker studera.. Hyresgästerna på våningen ovanför min har som vanligt festligheter mitt i veckan. Oftast har jag faktiskt inga problem med dessa företeelser, men nu har människorna i fråga fått för sig att de kan sjunga. Det är den ena rixfm-låten efter den andra. Tror de sjungar Westlife nu..
Killar som tjejer, alla försöker de stämma in och hålla sig till en specifik tonart. Tyvärr lyckas det inte särskilt bra. Det skär sig!
Fantiserar om att gå upp och be dem sluta, eventuellt försöka lära dem hur man håller en ton, men det känns hopplöst.
Låt dem sjunga sina låtar och tro på en framtida karriär. Låt dem söka till Idol, då får de till slut höra sanningen. Så slipper jag tala om det för dem.
Usch. Hur studerar man i en miljö som denna? Jag mår illa.

Skapelse..

Lekte i Photoshop med Susannas foto på mig och hunden där hemma, en vårig afton för snart ett år sedan!

Hur gick det sen..?

Bildbevis: Mitt armveck (i en konstig vinkel) med omplåstring på!

Ja, så har man då lämnat blod, och överlevt. Trots allt.
Jag säger trots allt, för självklart ska det ske vissa komplikationer när Karolina Nordman tappas på blod...

Jag och Viktor kom in på blodgivningen en liten stund innan tre. Jag väntade in min tur.
Strax var det jag, och allt gick som smort. Blodtrycket kontrollerades, därpå in med nålen, utsug av mitt blod.
Efter si så där 10 min återfanns 4,5 dl Karolina-vätska i en påse strax intill mig. Nålen togs ur och ett plåster sattes på plats.
- Eftersom det är första gången du lämnar blod, så vill vi gärna att du ligger kvar en stund längre än vanligt. Din kropp är ju inte van vid det här... Vill du ha något att dricka?
Ett glas citronsaft anlände kort därpå.
Sagt och gjort, jag låg kvar och tog det lugnt. "Det var ju en baggis det här" tänkte jag och tog det piano, smuttade lite på drickan. Ca 10 sekunder senare, gick tankarna mer såhär:
"Hmm, känner mig lite ofokuserad, men det är nog ingen fara.."


Den ofokuserade känslan övergick till yrsel, med yrseln följde illamående.. Jag blundade, försökte andas lugnt, men märkte att det inte riktigt räckte till.
Sköterskan som tagit hand om mig frågade om allt var okej, jag sa som det var att jag mådde illa och var yr.. (Senare fick jag höra att jag blivit blek och färgen på läpparna försvunnit.)
Direkt ändrande hon min position på britsen. Benen högre upp, huvudet längre ner. Jag kunde helt ärligt känna hur blodet rusade tillbaka upp till min hjärna.
Under förändringen av min position hade sköterskan bett en annan att hämta "20 droppar". Något som tydligen skulle höja mitt blodtryck.
Nu anlände dessa magiska droppar, som smakade beskt och lite "stickigt". Jag fick skölja ner med ett glas vatten och därefter bara ligga kvar och vila.
Min sköterska tog blodtrycket på mig, det hade sänkts drastiskt från innan. Tidigare var det någonting över 100/80 tror jag. Nu var det typ hälften så mycket. Maskinen som skötte denna blodtryckskontroll mätte också hur många slag man hade i minuten. Vid första kollen innan blodgivningen hade jag 68 slag/min. Nu hade jag 45.
Jag blev ganska förbryllad över att det kunde förändras så snabbt.
Det var spännande om än jävligt obehagligt att märka hur kroppen reagerade när den hade mindre blod. Jag blev så ynklig, svag och klen.

Nåja, efter ännu längre tid på britsen än som var förutbestämt, och en mängd blodtryckskontroller (det ökade stadigt igen), fick jag en tunnbrödrulle, mer citronsaft och en karta järntabletter som jag nu ska ta en om dagen.
Jag fick sitta upp på britsen och skulle dingla med benen för att känna hur det kändes att vara upprätt igen. Sakta men säkert kunde jag åter ta kontroll över läget, yrseln var nästan borta, och vandra ut till väntrummet där Viktor tålmodigt väntat i över en timme. Jag som hade sagt att det skulle ta en halvtimme högst..
Jag tog lite mer fika och valde en "gåva" som tack för att jag lämnat blod. Det blev ett presentkort från PAUS på 50 spänn. Man kunde bland annat också välja att donera till barnens hjärtfond. Det ska jag göra nästa gång. Den här gången ansåg jag mig i mitt omtöcknade tillstånd värdig ett litet presentkort.
Det var nämligen en prestation för en orolig, något nål och blodrädd hypokondriker som mig själv att lämna blod.
Saken är den.. Jag överlevde. Klarade mig fint, förutom en klenhet och yrsel, som sitter i nu och några dagar framåt. Jag kommer göra det igen, även om det går som det gick igår. Inte för behovet av presentcheckar, utan för vetskapen om vad mitt blod gör för andra. Det är helt enkelt värt det.

Slutet är nära...

För tillfället sitter Viktor och läser min uppsats, något som säkert är nödvändigt men som samtidigt känns ytterst otrevligt för min del. Det är lite av en träning inför opponeringen, jag har ju själv bett honom läsa den. På så vis kan han upptäcka fel, konstiga ordval eller otydliga resonemang.. Så slipper Forser anmärka på dem..
Hoppas nu bara inte Viktor hittar en hel massa fel, då hinner jag kanske inte rätta dem alla, för nu är slutet nära.. På tiden jag har tillgodo alltså.

Något annat som har närmat sig är blodgivningen!!!! Dessvärre bokade jag precis om den tid jag från början hade, det var imorgon på eftermiddagen. Om jag ikväll kommer göra det jag tänkt, nämligen gå ut och partaja med de andra färdiga uppsatsskribenterna, tror jag inte att jag är kapabel till att lämna blod dagen därpå...
Men frukta icke! Mitt ansvarsfulla jag har redan bokat en ny tid något senare i veckan. På torsdag bär det iväg. Så återigen, slutet är nära, en ny tid börjar nu! Det är mars, det är slut på uppsatshelvetet (egentligen har det mesta med uppsatsen varit roligt, det är enbart slutet som är olidligt) och det är dags att bli blodgivare! Framåt marsh!

Förresten...

... Om Forser inte gillar min uppsats bussar jag systrarna på honom..