Finaste besöket

Här hemma far tiden fram. Jag har börjat inhandla prylar som måste med, linser och linsvätska, flygbiljett m.m. Viktor är på besök och jag försöker låta bli att räka ner dagarna när jag måste sticka från honom och Sverige. Det blir jobbigt.
Sedan han kom hit har vi lyckats framkalla en hel del fina dagar. I fredags tog vi en tripp till Borlänge där vi kikade på utbudet av hagströmsgitarrer, fikade på mysiga PeaceandLove-caféet (det enda värdiga caféet jag vet i Borlänge förutom Café Caoz) och besökte skivbörsen. Jag köpte två foton på snyggingen David Bowie. På kvällen var vi hos pappa och lagade vegetarisk födelsedagsmiddag. Gammelgubben fyllde ju 56. Han fick förutom de kulinariska läckerheterna tre böcker i present av mig och Julia. Dessa var min favorit "Hundhuvud", Haruki Murakamis "Fågeln som vrider upp världen" och någon deckare som tydligen ska vara årets bästa svenska.. Vi får hoppas att han gillar sina gåvor.

I lördags var det kulturnatt. Jag hade spelning och fick stipendium. Spelade vid två tillfällen, först ett par låtar på scenen, i samma veva som stipendieutdelningen. Senare på kvällen, en längre spelning med både gitarr och ukuléléspelande.
Den första spelningen kändes ganska usel, dåligt ljud och medhörning, ingen soundcheck, drygt avstånd till publiken.. Den senare var däremot en av mina bättre. Hade soundcheckat själv. Var på en mysig innergård, med en liten skara människor. Blev väldigt avslappnat och personligt.

Efter allt spelande visade jag Viktor en av Sveriges äldsta teatrar, theaterladan här i Hedemora. Vi tog en fika, tittade på lokalerna och frös. Sen cyklade vi till Lappens grill (den måste man också visa för Hedemora-nykomlingar). Där intog vi en ytterst hälsosam måltid, en överdimensionerad hamburgare och ett berg av pommes frites.
Efter det cyklade vi återigen upp på stan och hann precis se Albin spela. Han är grym, men ljudet på scenen var återigen en besvikelse. Lyssna på honom här.
När Albins spelning var slut traskade jag och mannen runt ett tag till, tills vi blev tillräckligt kalla och cyklade hem.

Idag är det måndag. Det är grått utanför fönstret. Viktor sitter bredvid mig och tittar på en dokumentär om Rolling Stones. Jag laddar upp foton på internet för framkallning. Kommer inte överleva en sekund i england utan lite familjära ansikten på väggen..
Lyssnar på The tallest man on earth och mår ganska fint, annat kan man inte göra när man hör hans skapelser. Här är en av hans dängor som alla borde höra innan de lämnar den här världen för gott:

Inget stoppar oss nu

Smeatons Tower i Plymouth

Det är faktiskt helt okej att referera till en dansbandslåt när den har sådant schvung i titeln. Det är precis så det känns. Inget stoppar oss. Inget stoppar mig nu. Världen är min att erövra. Typ.
Landade i Hedemora för ca två veckor sedan och har haft full rulle med att bara vara, varva ner. Det har tagit sin tid må jag säga. Humöret går upp och ner som en tonårings, stressen dunkar till i huvudet då och då. Planeringen inför resan till England stiger mig åt huvudet. (Hur ska jag lyckas packa ner mitt liv i en väska på 15 kg?) Men jag ska inte klaga. Det är skönt att vara hemma och ladda upp inför den kommande resan, det behöver jag. Tryggheten i hemmat liksom..
Resan känns läskig och spännande på samma gång. Vet att jag kommer växa så in i helskotta av det här, det har redan börjat.. Plymouth har innan jag ens kommit dit öppnat upp mitt sinne. Framtiden känns inte lika långt borta. Har redan planerat min återkomst in i minsta detalj, varför? Därför att tiden nu, innan resan, helt enkelt inte räcker till. Så mycket att göra, så många att möta. När jag åter ser Sverige genom flygplansfönstren i december tänker jag:

• Fira jul och varva ner i Hedemora
• Återse närmsta och käraste
• Besöka systern i Trondheim?!
• Hinna med en visit till Uppsala och Stockholm så jag får träffa och rå om mina älskade folkhögskoleraringar
• Ansöka till teaterhögskolor och folkhögskolor i bara farten
• Återvända till Göteborg
• Joina frigruppen Grannteatern i Gbg, som dramatikvännerna startat upp
• Skaffa ett jobb (vettesjutton vart än)

Min preliminära plan för mitt liv efter Plymouth helt enkelt. Onödigt att gå händelserna i förväg, men det är bara så skönt och viktigt att veta att Sverige står kvar när jag är tillbaka. Jag kommer sakna allt och alla så mycket. Fast samtidigt, Plymouth är nu och min första prio. Leva i nuet, något att jobba på varje dag. Det här är stort, utmanande och lite läskigt. Kan riktigt känna hur livet sätter igång och på riktigt startar nu, vilket är skönt men riktigt gastkramande på samma gång. Som en thriller, en Tarantinofilm. Vad kommer ske? Hur kommer det bli? Hur som helst känns det riktigt bra att veta att jag äntligen är på väg.