Cést Fini...

...betyder, "det är slut" på franska, om jag inte helt har tappat alla års inlärning.
Rusa nu inte iväg i tankar kring mitt förhållande.. Nej då, där skiner solen än, även om Viktor för tillfället irrar in sig i tentapluggerier, och därmed inte har så mycket fritid, vilket är typiskt nu när jag har i stort sett massa tid..!
Nej det som är slut, eller klart kanske är ett bättre ord, är tentan. Skickade precis in den, med de sista nedbantningarna av texten. Från att vara en tjockistentamen har den trimmats ner till en superläcker pudding a la 8800 tecken. Precis lagom storlek om ni frågar mig. I och för sig ligger bedömmandet hos Forser. Vi får se om det håller.. Hoppas det, vill gärna slippa omtenta.

Tid är något man oftast har gott om på tågstationer,
i alla fall i Hedemora på bilden ovan, där bussarna går kanske en gång i timmen.
Jämför det till GBGs spårvagnar som går var 10 minut...

Ah, jag lägger nu tentan bakom mig, och fokuserar på vad avslutet i sig betyder. Tid tid tid, ljuvlig, guldglittrande tid, att lägga på träning, duschning, läsning, och allra bäst: STICKNING!
(När jag får ett par stickor och ett nystan i händerna blir jag manisk)
Det är nog det som kvällen kommer gå åt till, en kopp te, en stickning och något trevligt på tvn. Men allra först, ett bad!

Söndagskris till söndagsmys

Nu... Nej nu... Nej NU är jag klar med tentan. Eller?
Jag har suttit framför datorn nästan hela tiden sedan sista inlägget, har ingen uppfattning om när det var men så är det iaf. Ryggen gör lite ont, men Viktor har redan varit där och klämt lite, så det känns okej. Nu håller han på och bakar bröd den filuren.
Tentan är alltså i stort sett färdig, men jag skickar inte in den förrän imorrn iaf. Ska finslipa lite på antalet tecken, (det ska väl helst inte vara mer än 2200 stycken på varje sida, jag har mer...) och sen ska även slutklämmen korrigeras till sin absolut mest slagfärdiga form.
Slutknorren är det roligaste med slutarbetet.
Även om jag som sagt lämnar sista arbetet till imorrn, har jag tagit till vissa åtgärder i fall att något skulle hända. Worddokumentet med tentan i, ligger nu även i min hotmailmapp på internet, bara i fall om något skulle hända. Är jag inte förberedd så säg?
Snart är jag nog också tillräckligt stark att omfamna vilket besked tentans återlämning än kommer med, men det tänker jag inte bry mig om nu.

Det är drygt att tentor bitvis är roliga att skriva, man får ju möjlighet att faktiskt reflektera och analysera kring vad man faktiskt tycker om saken, för de tar verkligen slut på ens energiförråd.
Nåja dagens arbete slutfört, klapp på axeln och kan hända ett bad. Eller sista matrixfilmen i triologin. Har för mig att den går på tv...
Snart får jag också smaska på Viktors nybakade bröd. Det blir en mysig kväll det här.
Imorrn kväll kanske en tentaöl blir av, för att fira av den rackarn. Det brukar vara ett trevligt avslut. Någon dag som följer ska även jag och Amanda bege oss till Jensens Böfhus (Tack Jossan som visade mig denna plats hihi) och lassa i oss en liten biff. Så man kan säga att tenteavslutsfestligheterna pågår ett litet tag. Med start nu!

Förövrigt är jag på ett vis tacksam till tentan idag, den har inte gett utrymme till den vanliga söndagsångesten. Underbart! En ny vecka. Underbart! Imorrn med fysisk teater med hela klassen, UNDERBART!
Hejdå på er.

Still going strong

Ja som ni märker har det inte blivit mycket av en följetong av tentaskrivningen i alla fall. Detta då jag ju främst har suttit och häckat över alla mina kursböcker de senaste dagarna, och inte haft särskilt mycket tid att skriva.
Idag är det söndag, och på ett sätt den sista dagen att skriva på. Visserligen ska tentan inte in förrän måndag24.00 men vi har lektioner ända fram till 16.00 så jag vill försöka bli så klar som möjligt idag.
Just nu känner jag att jag börjar få koll på innehållet och strukturen, men man vet aldrig. Känslan av att "tänk om jag har missförstått hela innehållet" smyger sig från och till på.
Jag försöker att slå bort sådana tankar så fort de kommer, blir jag inte godkänd så blir jag inte.. Studierna ligger på en helt annan nivå än gymnasiets ska jag säga.. Det handlar inte längre om att få så högt betyg som möjligt. Det handlar om att bli godkänd över huvudtaget.
Ibland kan tentafrågorna i sig vara tillräckligt svårtydda så man får sitta och avläsa dem i ett antal timmar.
Nåväl, snart är tentan klar. Då är det bara att tacka för mig, och sen ligger beslutet i Tomas Forsers händer. Blir skönt att få varva ner efter det här, för jag märker att jag går in i något slags stressigt tillstånd, inte så att man tänker på det, men som när jag sover, då tänker jag knappt på något annat än tentan. Är nog ingen vidare kvalité på den sömnen...
Det är inte hela världen om jag misslyckas, inte för att jag ställt in mig på det, självklart vill jag klara tentan, och tror att jag är kapabel till det. Men omtentor sker och blir så fallet, är jag inte den enda i detta misslyckande.
Nu ska jag skriva vidare. Kan hända en uppdatering något längre fram, men förvänta er inget!
Kramar

Åh nej!

Nu är det dags igen! Den är här! Hemtenta nr 2. Den här gången är jag ännu mer uppskakad och förvirrad, än förra gången. Antagligen på grund av min nya stränga, men duktiga, lärare. Hur blir man av med sina egna höga krav? Hur skriver man en bra tenta? Hur fungerar ens hjärna? Hur kan folk förstå sånt här? Vad vill jag säga om modernism och existentiella frågor? Vad kan jag om absurdism? I väntan på vadå? Vem är Godot? Hur tänker Samuel Beckett? Vad vill egentligen Lars Norén mig?

Ja frågor ställs på sin spets i den här veckans avsnitt om Kring Karolina..
Hur ska det gå? Följ den spännande upplösningen, på måndag ska tentamen lämnas in!! Missa inte!

Latmask på second hand shopping

Ja jag vet. Jag är en latmask. Legat på latsidan med blogginlägg denna vecka. Inte för att det har hänt särskilt mycket. Snarare har det nog inte hänt så mycket alls. Jag har läst och läst och läst i Svens Teaterhistoria, just nu är jag inne på 70-talet och den stora mängden frigrupper som uppstod då. Det är väldigt intressant och det får mig att fantisera om hur det vore att leva på den tiden.. Drömmer mig bort och önskar att jag hade fått vara med om den radikala vågen med alla dessa teaterhändelser och de kulturpolitiska visionerna.

Idag är det ett riktigt uselt kräkväder här i Götet. Regnet spyr ner på en, så man väljer att stanna inne. Jag tror det blir till att se på film samt påbörja årets stickning..
Igår var jag nämligen på ett Erikshjälpen här i trakten och hittade en massa garn billigt billigt! Det var världens guldgruva det där stället. Här kommer en lista på det jag hittade:

• En röd stor kofta (egentligen från herravdelningen)
• En svart oversize t-shirt med, hör och häpna, AXELVADDAR och fin brodyr runt halsen.
• En tidningssamlare
• En mycket fin scarf i rött lite blommigt mönster
• En massa garn
• En stor glastallrik som kommer fungera fint som uppläggsfat eller fruktfat

Såg en hel del andra grejer som jag gärna ville ha, men jag var tvungen att hålla i mig lite. Det nästan bästa med det här stället var att det låg på perfekt gångavstånd. Gångvägen innehöll dessutom en bro rakt över motorvägen, vilket gav mig någon sorts oövervinnerlig känsla. Ett litet lyckorus smög sig liksom på. Kanske hjälpte den dagens solsken också till? Nu börjar man bli så ovan vid solsken så man verkligen bländas av det, när det nu och då besöker ens vintertrötta ögon..
Det är ju lite tråkigt att jag inte har någon kamera att dokumentera det hela med, men om jag fortsätter fynda så här, ligger ett sådant inköp nog inte alltför långt bort...

Nu ska jag och Viktor äta Lasagne!

Monday monday...

Ny vecka, nya göromål. Det går fort, redan mitten av november. Helgen förflöt mycket snabbt antagligen p g a diverse trevliga händelser jag var med om. På fredagskvällen blev det ett besök, med Viktor och vår gemensamme vän Mårten, på Andra Långgatan och "Sejdeln" där billig öl är mottot.
På lördagen blev det en ganska tidig morgon, detta för att Viktor skulle ta tåget hem till Bergkvara. Vi åkte in till centralstationen, där Viktor bjöd på lunch, och sen var det bara till att pussa hejdå och låta gossen fara hem till sina fäder, för snickring och måleri i det lilla huset på deras gård.. Själv promenerade jag vidare i stan ett slag, rotade igenom lite affärer och fann en fin beige kofta på HM. Har blivit lite förtjust i beige, dock enbart i kläder, visserligen är det säkert mina fula beigea väggar som hjärntvättat mig, men de är fula hur fint beige än är på kläder. Så det så.
Efter koftköpet åkte jag hem, städade lite, jag skulle nämligen få besök. En viss Ellinor Fritz var ankommande. Först hade vi tänkt gå ut, men det blev till att stanna hemma och babbla sönder hela kvällen. Det var väldigt kul att se henne.

Igår, Söndag, blev en dag som fylldes med jogging, läsning av pjäser till scenskolan och texter till dramatikkursen. Produktivt, i alla fall en aning. Men mest kändes det, som det gör alla söndagar, som om dagen bara rann iväg utan att man hängde med själv.. Söndagar måste nästan vara kortare än andra dagar. Det känns så. 5 vakna timmar som bara försvinner..

Men nu är det ju alltså måndag, en ny vecka, nya saker på agendan. Idag har jag skickat in ansökan till audition på Malmö Scenskola. Det kändes bra. Nu jäklar ska jag börja söka! Sen har jag så klart varit i skolan, och därefter fikat med Erika (och Johanna ett litet tag) från dramatiken. Det var trevligt. Vi ska ses imorrn också, efter att jag har simmat, och hjälpa Amanda som varit sjuk, att ta igen skolarbetet. Det blir trevligt!

Nu ska jag öva texter till scenskolan, och lite, bara lite, tänka på att Viktor kommer hem igen imorrn. :P

Knack knack, vem där?

Härom dagen upplevde jag hur obehagligt det kan vara att bo i lägenhet. Det är svårt att göra den här upplevelsen kortfattad men jag ska försöka..
I förrgår när jag kom hem från biblioteket, var jag på väg in i lägenheten och fick plötsligt en känsla av att vara iakttagen. Tittade upp och såg att en äldre kvinna stod med dörren på glänt, på andra våningen, och stirrade ner på mig. Brydde mig inte mer om det utan gick in i lägenheten och låste om mig som vanligt. Strax knackar det på dörren, och jag ser genom kikhålet att det är samma kvinna. Funderar på om jag ska öppna eller ej, men tänker att det är nog inte så farligt, det är ju bara en liten tant..

Kvinnan verkade ganska splittrad, seg men samtidigt stressad, ganska underlig, hon var väldigt frispråkig och babblade på om i stort sett allt, innan hon till slut kom till sak.. Hon undrade om jag hade numret till taxi, för hon behövde åka till sjukhuset. Hon verkade paranoid och pratade om sin lägenhet, att det fanns asbest och svartmögel där, samt att proppar ofta gick, och hur hon inte längre kunde bo där...
Jag fixade hur som helst numret till taxi och följde sedan med upp till hennes lägenhet, där hon plockade ihop lite prylar som hon behövde, (Jag tog med mig mobilen, dessutom hade Viktor kommit hem hit och visste var jag var, annars hade jag nog inte gjort det).
Strax åkte hon i alla fall till sjukhuset, och jag och Viktor började laga mat.
Jag berättade vad som hänt. Strax kom en känsla av att den här kvinnan inte var psykiskt frisk, men jag vågade inte riktigt dömma så hårt, efter en kvarts bemötande. Kanske var hon bara en ensam äldre kvinna som sökte lite umgänge och tröst... Jag hoppades hur som helst att hon inte skulle börja kontakta mig dagligen, och kände mig ganska orolig..

Någon timme gick, och just som maten nästan var klar, ringde hon på igen. Bad att få komma in en snabbis och berätta hur det gått på sjukhuset. Jag sa att vi precis skulle äta, kände en viss motvilja till att släppa in henne, men tänkte att en kortis kan hon väl få komma in och berätta.. Förstod snabbt att det var dumt gjort, för när hon väl kommit in, satte hon sig väl tillrätta i soffan, och gav intrycket av att stanna.
Jag förstod mer och mer att det här var en mycket sjuk människa. Hon pratade på, på samma konstiga, öppna sätt, nämnde bland annat att hon hade varit inlagd på avgiftning någon gång tidigare, (så här i efterhand tänker jag för narkotika, eller alkoholmissbruk),vilket bekräftade mina aningar..
Uttryckte det sen som att läkaren, hon just besökt, vägrat hjälpa henne (vet inte vad hon ville ha hjälp för heller..) Läkaren ville visst få in henne på hem igen och dit ville hon inte. Strax försökte hon töja ännu mer på gränserna, och frågade om hon fick stanna ett tag, bara en timme.. "För tänk om de kommer och hämtar mig".. Där sa jag i alla fall nej. Drog en vit lögn och berättade att Viktor och jag skulle äta, därefter åka härifrån.. Hon bad och bad, var som ett barn, "Snälla, snälla!" men jag förklarade tydligt att det inte gick. Efter mycket övertalning och prat om att lägenheten nog inte var så farlig, och att hon kanske bara behöver vila, fick jag så småningom ut henne..
Jag och Viktor åt vår mat, sen tog vi en promenad (ifall hon spionerade och verkligen ville se om vi åkte iväg). Efter bara några 100 meter ser vi en polisbil, och anar vart den ska.. Den åker mycket riktigt in vid mitt hus, och jag är ganska säker på att det var henne de var och hämtade... Nu är hon nog tillbaka här i huset, men jag släpper absolut inte in henne igen om hon kontaktar mig.

Det här var en ganska jobbig upplevelse på många sätt, för jag vill vara godtrogen och våga öppna min dörr ibland, men samtidigt börjar jag tyvärr inse att jag nog inte törs göra det längre. Tråkigt och hemskt att man inte kan lita till folk längre..
Jag är inte rädd för henne, hon verkade inte aggressiv mot mig, men man bör ändå vara vaksam hädanefter.. Denna jävla främlingsfientlighet som växer sig större, här av tydliga skäl..
Efter en sån här händelse är det inte konstigt att tankarna börjar vandra i klyshorna kring samhällets uppbyggnad och hur de i behov av hjälp inte alltid får den. Så här ska det inte behöva vara. Hur kan man låta en instabil människa som denna bo själv? Det är grymt både mot henne och medmänniskor, att tvingas uppleva sådana här saker. Jag inser att man inte kan sätta alla på hem, och att människor måste kunna klara sig själva. Men hur bedömmer man att någon är tillräckligt frisk för att få bo själv bland människor..? Det kanske inte är något som alla klarar av?
Det blir lite ledsamt att uppleva samhället ur det här perspektivet, jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det, men samtidigt tror jag att jag lärt mig en hel del... Enligt mig är det en fin egenskap att våga lita på folk, men man får nog överväga situationen lite, innan man öppnar dörren och frågar vad som står på.

Gratis på födelsedagen

Jag minns en gång för flera år sedan när familjen skulle åka iväg och gratulera mammas bror Nisse på sin födelsedag. Jag vet inte om jag uppmanades att göra en bild, eller om jag valde det självmant. Det är hur som helst ett starkt minne när jag visar min färdiga teckning för mamma, hon tittar på den med en uppskattande min, men lägger strax fram ett försiktigt; "Karolina, grattis stavas med två T". Stavningen var inte vad den är idag..
Minns inte om problemet rättades till, eller om föräldrarna trodde det skulle vara lite smålustigt att jag gav Nisse en teckning där det står att han i stort sett bortskänkes gratis.. Minns dessutom att jag på den tiden hade en förkärlek till utropstecken, vilket gör texten ännu mer hemsk, "Gratis Nisse!!!!" Låter som världens kap, en människa, helt gratis! Tur att jag kan stava idag..

Skälet till detta inlägg är faktiskt syster Josefin som blir 23 idag! Hurra hurra! Hoppas hon har en bra dag hemma i Hedemora! Grattis på födelsedagen!

Med henne i åtanke och Nisses grattiskort som inspiration, fick hon här en egen födelsedagshälsning i barnstil..
Ja ungefär så där kunde det se ut när Paint kördes i gång på den numera uråldriga datorn vi hade hemma på Prästgatan. Streckgubbar och den självklara solen med solglasögon. Fyndigt!Fyndigt! Ska avsluta med ett favorituttryck från min barndom passar ganska bra in här.. Vid diverse små svårigheter fällde jag ofta kommentaren:

"Det är inte så enkelt"
Jag kan bara instämma med mitt yngre jag, det är sannerligen inte enkelt alla gånger, och visst kan det bli små fel då och då, till exempel när man är runt åtta år och mest av allt bara vill skicka en liten grattishälsning..

Så Grattis Josefin!

Du levande och Goodbye Lenin

Igår efter att jag och Viktor haft vår misslyckade simtur, mycket på grund av den ganska nedgångna looken på hela badet i Frölundas Kulturhus, begav vi oss till en annan del av det tydligen, ganska rejäla kulturhuset. Stället tycktes inrymma både ett gymnasium med allt inkluderat, tandvård, badhus, gymnastiksalar, samt bibliotek, säkert fanns där ännu fler utrymmen vi inte hann uppfatta..

Introt i Du Levande...

Hur som helst, vi gick till biblioteket och hyrde film. Det blev Roy Anderssons "Du levande". En film som jag länge velat se, och nu äntligen fått glädjen att ta del av! Jag satt och drog på mungiporna mest hela tiden, även om det komiska i filmen egentligen var rättså mörkt. Du Levande är en väldigt vacker film som alla alla alla borde se, en riktig stämningshöjare i vintermörkret. Jättefint filmad, det blir nästan som målningar. Både realistisk och orealistisk på samma gång, helt enkelt underbar. Gå och hyr nu, (för er där hemma så är jag bergsäker på att den finns på biblioteket)!

Goodbye Lenin

När den lånade filmen var slut blev det en kort paus i filmtittandet, med lite diskande och andra nödvändigheter, sen sändes strax Goodbye Lenin på tvåan. Den sändes med tanke på att det var 20 år sedan Berlinmuren revs, och behandlar just tiden runt det. Den var, även den, väldigt bra. Så det blev två toppenfilmer på en och samma kväll. För bra för att vara sant nästan.
De senaste dagarna har faktiskt varit riktigt, riktigt fina. Jag mår prima just nu, just här, även om vardagens företeelser finns runt hörnet. Den dagliga disken som ska diskas, böckerna som ska läsas, och rummet som konstigt nog alltid blir stökigt igen..

Nu ska jag förgylla min kväll med lite Ukuléléspelande.
Kärlek god vänner/Karolina

Listat

Hej där ute! Här följer en kortfattad sammanfattning av det största som skett sedan sist, så både ni och jag ska få reda på vad som händer runt mig just nu..

• I fredags fick jag tillbaks min tenta, och den var GODKÄND! Glädjen total, efter att nerverna lagt sig.
• Jossan var här! Liksom Julias visit var den varmt välkommen. Vi har sett på Little Miss Sunshine, en av världens finaste svarta komedier! Vi har shoppat oss igenom Göteborgs utbud, Jossan mest på Accessorize, och jag mindre på Lagerhouse; bland annat en ljusslinga! Vi har ätit god mat, dansat, pratat, skrattat osv osv. Det var ett trevligt litet break i vardagen.
• I förrgår ringde Susanna mig, och vi pratade i ca trekvart, det var väldigt fint att höra hennes röst, det var längesen.
• Viktor och jag har varit och simmat på Frölundas bad. Vi upptäckte att vi inte kommer gå dit igen. Valhallabadet ska det va, 50 metersbassäng, bubbelpool och fina bastu-ar/s (hur böjer man bastu till plural?)!
  

Ja det kanske inte verkar som om så mycket har skett i alla fall... Men dagarna har verkligen varit fullspäckade med aktivitet, läsning, umgängen m.m. Inte för att det har varit jobbigt, bara svårt att ta sig tid till skrivandet...
Det finns mer att berätta men det tar jag mer om snart. Det finns några falafels som väntar på att bli stekta, en mage att mätta och strax därefter en tvätt som ska hängas!
Hejdå på en stund!

Josefin till Göteborg!!

Nu har hantverkaren gått sin väg till nästa dörr, och är därmed klar med min. Detta betyder att jag nu har all tid i världen att börja peppa över nästa systers besök. Imorrn kommer hon hit och lyser upp hela tillvaron! Finare än finast, glad och galen, ljuset i mörkret! Josefin Jossan Nissefajs! Nu bär det av! :D

Dörrbyte

Igår var jag på Publiken. Det är en pjäs skriven av Lorca och här i Göteborg uppsatt och regisserad av Suzanne Osten. Den var mäktig vill jag lova. Svårbegriplig bitvis, men jättevacker! Tyvärr inte så upplyftande att komma hem så sent som man gjorde, jag hade gärna velat sova ut lite, men det fanns inte utrymme till det.
Idag lite över åtta plingade det nämligen på dörren. Det var en pigg och skojfrisk hantverkare a la göteborgskt manér. Han och hans kompanjoner var ju väntade, men jag visste inte vilken tid. Vad bra att jag satte klockan på ringning så jag var vaken när de kom.
Det är nämligen så att de ska byta dörrar på lägenheterna i hela huset, istället för den här dåliga dörren som släpper igenom allt ljud från trapphuset, ska jag nu få en Daloc Säkerhetsdörr. Hoppas den håller vad den lovar, den ska ju vara tät, tyst och säker. Låter fint för i så fall kanske jag kan sova ut på lördagsmorgnar, utan att bli väckt av grannens odågor till ungar.
Sitter nu här och väntar på när de ska komma igång och väsnas inne hos mig, hör att de är hos grannen..

Oj! Nu plingade hantverkaren på igen. "Nu sätter vi igång" sa han. Jag bereder mig på oväsen. Skönt att jag inte måste läsa mycket idag då, om 3 timmar ska det vara klart...

Läslus

Inte riktigt lika fullspäckad, som bokhyllorna på bilden, är min bokhylla, men det närmar sig... Sitter nu redo och ska sjunka ner i Victoria Benedictssons "Den bergtagna" som jag lånat på biblioteket. Den verkar bra tycker jag. Tror jag ska läsa vidare bland hennes verk, när jag får tid. Vilket kan vara svårt att ta sig. Kurslitteraturen är den enda litteratur man riktigt har tid till. Man kan ju inte läsa jämt.. Men får jag en paus ska jag allt kika vidare i bland Benedictssons kreationer.

Placerade förresten alldeles nyss en order på en bok till kursen. Ca 250 kr för en "1900-talets teaterhistoria". Det var så illa tvunget. Även om jag inte ofta lägger mina pengar på böcker, kan det vara trevligt i bland. Det här är ju en kursbok, men ämnet känns relevant för mig och därför värd att skaffa till min lilla, som sagt, växande boksamling.

För övrigt har jag tagit bilden ute i lillstugan hos min farmor och farfar. De var ena rackare på att samla böcker och kunskap de. Fina inspirationskällor...

Hej så länge!

Glasöga!

Igår efter skolan gick jag till Smarteyes och köpte nya glasögon! Det gick jättefort och lätt, dropin synundersökning, val av bågar och sen inväg med beställningen. Det kändes underbart efter allt krångel jag haft med mitt tidigare nästan genomförda köp hos Specsavers.
Ska inte gå in på detaljer, men kort sagt så kände jag mig lite lurad hos Specsavers då de marknadsförde det som om jag fick 2 par brillor till priset av 1. Sen blev det massa extra kostnader och saker, som inte ingick i erbjudandet. I slutändan blev det typ bara bågen på det andra paret som var gratis... Var därför inte så sugen på att handla hos dem, utan bojkottade snabbt efter att jag hittat Smarteyes optikkedja.
Så glad över att jag fann det stället, för som fattiglapp och student har jag faktiskt inte råd att lägga tusentals kronor på bågar.. Jag struntar fullständigt i märkesbågar. En enkel båge, till ett bra pris är det jag söker, och faktiskt finner i den butiken.
Här blev det visserligen bara en båge, men en som tilltalade mig direkt, och som jag tror kan bli riktigt fin. Den är grå och matt i färgen, vilket gör att den inte tar så mycket fokus i min lilla nuna, och det tycker jag om!
Nu är beställningen alltså gjord, och redan om någon vecka finns mina bågar att hämta. Antirep, antireflex och tunnslipning redan i det billiga priset. Synd att jag inte har någon kamera att visa upp köpet i, men snart kanske jag har råd med en, om jag fortsätter göra affärer som dessa...
Förlåt det nästintill reklamiga inlägget, men jag blev faktiskt lite i sjunde himlen över att det finns de som inte försöker pressa pengar ur oss med detta behov.
Det här var faktiskt ett kap som hette duga!

Inte i min trädgård!

Istället för att läsa den pjäs och den text jag borde läsa till imorrn fastnade jag vid några filmklipp som jag, Julia och Mikaela spelade in för ett par somrar sedan. Det visade sig finnas fint material till en "miniskräckis", mycket passande i dessa dagar, tycker ni inte.

Då filmen är mycket "modernistisk" och handlingen kanske inte framgår jättetydligt, roade jag mig med att göra en "bakside-text" till filmen.

Karolina Nordman har lyckats igen! I sin nya film "Inte i min trädgård!" berör hon ämnet så många av oss tilltalas av; Kärleken till trädgårdsarbete.
Trädgårdsägaren, mäktigt framförd av Julia Nordman, blir vansinnig då en herrelös hund varit inne på hennes ägor, och satt sin egen utsmyckning i trädgårdsrabatterna. Grannen, spelad av Mikaela Johansson, tidigare känd från Trädgårdssabotören, försöker försiktigt övertala den alltmer förtvivlade trädgårdsägaren, att låta hunden vara. Men trädgårdsägaren har sina egna åsikter om hur man handskas med byrackor som lämnar "flytande kringlor" efter sig... Hur ska det gå för den stackars hunden? Kan någon rädda den?
En fantastisk kortfilm i allegorisk tappning, om förluster och galenskap.

Varsågoda då, lite söndagsnöje till er alla! Snälla, ta den med en nypa salt :P

Ett enmansband

Den här söndagen startade så sakteliga med en pojkväns avsked och sorti. Runt klockan tio tog han sitt farväl och begav sig åter till Kålltorp, för vidare studier till morgondagens tenta. Själv låg jag kvar ett tag och sträckte ut mig i den stora sängen.
Så småningom tog jag mig upp, startade datorn och fastnade där i någon timme. Men när dataspelen inte längre underhöll mig och internetsajter inte längre hade något att ge, tog jag min tillflykt till musikens värld. Ukulélén nästan talade till mig, där den hängde på väggen mitt emot mig.
Jag gick fram till den, tog ner den, och samtidigt sträckte jag mig efter en av mina gitarrer. Vidare gick färden mot bokhyllan, där jag snappade åt mig pappas gamla munspel och min tamburin. Nu kunde festligheterna börja.

Med tamburinen på golvet, en fot uppe på och ukulélén i famnen körde jag igång. Nu när jag inte har kompanjoner att spela samman med, måste man lära sig att sköta allt själv. Har länge tänkt pröva konceptet med ett enmansband, lite som Elias från "Elias and the wizzkids" soloframträdanden. Han är en enorm inspiationskälla. Kolla själva: http://www.youtube.com/watch?v=enwPPJAMroY

Jag körde igenom både nya och gamla låtar, främst med ukken som akompanjemang, då och då en ton på något av munspelen, och fann en helt ny värld. Skapandet har bara börjat tro mig! Det här kommer bli något nytt, en utveckling är på väg. Det som saknas är en ordentlig hållare till munspelet, så jag kan lägga melodislingor, men det ska jag nog köpa i veckan. Ni ska allt få se! Namnet Help Me Someday kanske inte funkar längre, tycks ju tydligen klara mig ganska bra utan hjälp...

Men nu en paus i skapandet, Viktor har nämligen lämnat en goda linsgryta, som väntar på att bli uppäten, hos mig. Puss!