Det lilla tabberaset i Kaverös

Ikväll har jag bjudit in några av mina göteborgska vänner till tabberas. Slet med maträtterna ca fyra timmar och det tog ut sin rätt. Rätt slut nu, fast det var det värt. Kalaset är avslutat sen ett par timmar. Det var inte i närheten av det stora tabberaset à la Katthult, men ytterst lyckat och trevligt.
Mat åts, prat pratades. Efteråt stannade Erika och Amanda kvar ett tag. Vi tittade på Lejonkungen och höll massagerunda. Mycket tacksamt efter dagens slit måste jag säga.
Anledningen till det lilla tabberaset är flytten hem till Dalarna. Jag försöker tömma mina förråd utan att behöva slänga så mycket färskvaror, och vill heller inte släpa hem för mycket linser och bönor och andra basvaror. Får helt enkelt inte plats i flyttlasset, vilket utgörs av pappas volvo och en takbox. Med mig, han och hans käresta Desirée finns inte allt för mycket plats tillgodo. Försöker därför göra mig av med så mycket som möjligt av allt jag har i min lägenhet, det har hunnit bli en del saker under ett år. Ska göra en rejäl rensning av prylar, papper, kläder nu i veckan och hoppas på minskning av alla innehav. Men åter till tabberaset. Försökte alltså tillaga mat av det jag redan hade hemma, gällde helt enkelt att vara kreativ, fick dock köpa till en del saker för att få till något värdigt att äta. Lyckades ändå bli av med en del varor. Det här stod på menyn:

• Grönsallad med linser (blev av med mycket gröna linser)
• Couscouspytt med aubergine, paprika, champinjoner och svarta bönor (blev av med couscous och alla svarta bönor)
• Purjolök och broccolipaj (blev av med mjöl, ost och fryst broccoli)
• Spenat och tomatpaj (blev av med mjöl, ost och spenat)
• Naanbröd (blev av med just naanbröd som legat i frysen)
• Hummus (som blev förbannat god, blev av med kikärter)
• Stekta kycklingfiléer (blev av med jossans kyckling, tack för den)

Till detta bjöds somrig bål på vitt vin, sockerdricka, fläderbärdryck och frysta bär. Inget från förrådet men mycket uppskattat!
Efterrätten bestod av:

• Citronmuffins med lemoncurd (blev av med bakingredienser samt lemon curd jag tidigare införskaffat)
• Kladdkaka (bakingredienser minskades drastiskt!)
• Smulpaj med hallon och blåbär (samma här, bakingredienser och dessutom ströbröd. Mycket bra!)
• Glass (tyvärr inte hemmagjord, utan inköpt för tillfället)
• Passionsfrukter (inköpta för tillfället men för goda för att vara utan till kladdkakan, hett tips!)

Det var det hela. Mycket gick åt, det var gott gott gott. Vissa rätter har jag kvar lite av, så något fullvärdigt tabberas var det väl inte. Men det var orimligt att mina gäster skulle proppa i sig allt. De gjorde så gott de kunde. Lyckades ju i alla fall minska på skafferiets innehåll, målet med kvällen är avklarat och det med trevligt sällskap! Imorrn kommer bilder. Min blogg verkar inte vilja samarbeta just nu och jag orkar faktiskt inte vara vaken längre. Klockan är ändå tre på måndag morgon. Jag måste återhämta mig nu. Imorrn väntar början på flyttstädningen och sen ett besök på Liseberg! Godnatt eller godmorgon.

Tunnlandsgatan med idyll

Hej Göteborg, hej spårvagn 7, hej lantmilsgatan, hej lägenheten, hej datorn!
Resan på 4 timmar är avklarad utan problem. Det ondskefulla, möjligtvis inflammerade örat har fått vila från höga ljud, hjärnan och ögonen har getts godis i form av högkvalitativ läsning ur Viktors splitternya Filter-magasin, armarna har fått muskelträning bärandes fullproppade väskor och gitarrfodral. Allt är fint.
På gräset mellan husen spelar någa ungar fotboll trots den sena timmen. Ute på gårdsplanen har ett nyinflyttat par sin inflyttningsfest, när jag klev in genom porten upptäckte jag en inbjudande lapp från det nyss nämnda paret. Alla som vill är välkomna ner vare sig de vill klaga på ljudnivån eller helt enkelt ta en öl samman med nykomlingarna. Det senare alternativet frestar mig. Säkert på grund av den långa resan och en önskan om uppbrott från de många timmarnas stillasittande. Fast kanske mer på grund av den här på något vis idylliska sommarkvällen och den "pripps-blå-reklam-stämning" som råder utanför huset. Eller kanske är det bara det faktum att jag själv snart ska flytta ut och tänker mycket på året som jag själv spenderat i det här området. Någon flyttar ut och en annan flyttar in.. I båda fallen är det en början på något nytt.
Jag blir lite rusig bara av tanken på att flytta. Känner hur jag, i mitt fall, just idag riktigt myser över tanken att snart vara på väg. Först hem, och transformera till dalkulla igen! Sen till England. Det är hur stort som helst och oftast ogreppbart.
Kommer att tänka på mina känslor över den här lägenheten i början; en intetsägande etta som med tiden förvandlades till det jag kallat hemma. Hjälp vad sentimentalt det blev här, men jag har verkligen haft en hel del fina stunder i den här lyan. Fint att tänka på, även om det är dags för andra äventyr.
Men åter till nuet, mina växter har överlevt en veckas ensamhet och jag har fått H&Ms höstkatalog. Lägenheten tycks välstädad och om ni inte förstår det är jag ytterst glad och full av kärlek över att vara just här just nu. Helt enkelt nöjd. De nya grannarna får vänta, för nu ska jag surfa på den här välmåendevågen. Soffan ser riktigt inbjudande ut och mitt intensiva serietittande har haft paus för länge. Det bär åter av mot Wisteria Lane med de desperata husfruarnas hemligheter och farhågor.
Tack och Godnatt!

Bye bye Bergkvara

Den sista dagen i Bergkvara på kanske ett halvår (aj vad det gör ont att inse det) har så sakta kommit krypande. Nu är den här och jag och vädret är lite dystert. Utöver det tycks mitt vänstra öra fått för sig att det ska framkalla min ständiga barndomsplåga, öroninflammation, så som ni förstår är läget inte precis tipp topp. Fast å andra sidan, lite öronbesvär kan nog den senaste veckan vara värd. Det har varit underbart väder fram till idag, förutom någon regn och åskskur. Dagarna har fått gå som de vill. En del tid på stranden, lösandes Sudoku som en besatt eller eventuellt läsandes Virginia Woolfs Orlando. Utöver det har det ordnats drinkkväll med Viktors vänner, en kväll som avslutades med att jag och en viss pojk tog cyklarna ner till Dalskär för ett nattdopp.
Jag har också, samman med Viktors mamma, besökt i stort sett hela Bergkvaras loppisutbud som inte är särskilt litet under sommarsäsong. Varenda kotte tycks öppna loppis på sommaren, och det är inte mig emot. Mina fynd är riktiga pärlor; två fina plåtburkar, ett par gamla 80-talsjeans (raskt omgjorda till finaste jeansshortsen jag äger), en liten 60-talsspegel i Teak som jag blev ytterst förälskad i, ett vackert vykort från Nigeria med en massa Flamingos på, plus lite annat smått. Har jag ork och tid när jag är tillbaka i Göteborg får ni kanske se bilder på fynden.

Det känns alldeles för jobbigt att säga hejdå till Bergkvara för den här gången, men jag får trösta mig med att platsen finns kvar även efter Plymouthperioden. Nu väntar packning och sen vila och åter vila för att få bort den möjliga öroninflammationen, vill nämligen hålla mig frisk sista veckan i Göteborg.
Flyttlasset går den 1a Augusti och innan dess ska det hinnas med att städa, städa, städa men det viktigaste av allt är det tabberas som jag tänkt anordna. Har bjudit in några vänner till middagspartaj och lyckas på så vis slå två flugor i en smäll. 1; Får se dem innan jag drar och 2; kan tömma mitt matförråd, som ändå inte kommer få plats i bilen tillbaka.
Nå håller vi tummarna för att det onda i örat ger med sig. Har jag tur är det inte inflammation utan bara lite havsvatten. Mycket tveksamt dock.
Runt klockan 3 åker jag och Carina in till stan, där jag ska säga hejdå till Viktor för tillfället, men honom ser jag redan senare nästa vecka när han kommer upp och flyttstädar. Tur det, vore jobbigt med ännu ett avsked. Just nu gäller alltså bara farväl och saknad över orten, huset, dagarna här. Så Bye bye Bergkvara och tack för i sommar!

Åh Fagraskog...

Här kommer nu berättelsen om mina och Linas upplevelser och äventyr i Fagraskog. Den är lite längre en mina vanliga inlägg men förhoppningsvis läsvärd. Ingen solskenshistoria precis, men ändå!

Sist ni hörde från mig satt jag på ett bibiliotek i Kalmar och hyperventilerade. Typ. Vi hade inte lyckats skriva ut alla låttexter och ackord, och vi kanske inte hade någon kabel till min gitarr. På en fest med diverse alkoholhaltiga drycker och skränande människor skulle en akustisk spelning resultera i katastrof.

Som tur är hade killen som Lina hyrde ljudutrustningen ifrån lagt ner kabeln vi behövde, något jag bara tagit för givet, vilket jag i fortsättningen bör sluta göra. Kolla upp saker ordentligt, lärdom 1.
Jag tog som ni vet tåget från Kalmar till Växjö. Där mötte jag Lina med bil och tillsammans for vi vidare in i det småländska landskapet. Vi brummade fram på små vägar med en egenkomponerad vägbeskrivning från 25åringen som var föremålet för kalaset. Bilfärden innehöll diverse fresstylande och rap-sessions och var allmänt gemytlig. Vi hann både två erkänna vår olust inför den kommande spelningen. Allt hade gått så fort och halvdant fram till nu. Värden verkade lite underlig. Upplägget var oklart. Tiden var knapp...
Efter otaliga raksträckor och ett antal krökar var vi äntligen framme. Fagraskog. Några gårdar liggandes bredvid varandra med skog och åker runt omkring. Vår gård; en bondgård med allt vad det bör innehålla, loge, lada, traktor, gödsel, hästhage, rubbet.
Dagen började lovande, människorna som höll i festen var hjälpsamma och artiga, 25åringen något överstressad. Vi riggade och testade ljudet. Därefter var kalaset redan igång. Vi fick en drink, hälsade på några slumpmässiga personer. Åldern var blandad, mycket släkt, barn, unga, vuxna och äldre. Överdos av män. Brist på kvinnor.
Jag och Lina lyckades slutligen få tag i en skrivare och började skriva ut några låtar. Sen kom åskan. Strömmen gick. Många låtar fortfarande kvar att printa.. Vi gav upp. Började pynta oss för spelningen i stället. Strax dök kalasbarnet(25åringen) upp och ville att vi skulle börja spela. Hans schema hade fullkomligt gått under eftersom åska och regn förstörde aktiviteterna han så fint planerat. Med tipspromenaden inställd såg han gärna att vi i stället körde i gång. Detta var inte enligt planerna. Vi skulle spela först på middagen. Sagt och gjort vi prövade några låtar, men som vi redan förstått själva var det inte riktigt läge. Folket hade inte lust att sjunga och lyssna till musiken redan, utan ville mingla. Svårt att nå fram till kalaskillen om detta, men vi lugnade oss och lät 25åringens "musikaliske" vän göra entré på scenen i stället. En elgitarr, en osäker stämma, ja ni förstår resten..
Vårat humör och den redan låga spelglädjen fortsatte att dala. Men vid middagen när gästerna fått lite mer alkohol på omlopp i blodsystemet kändes det ändå mer okej. Cornelis tyckte de om.
Sen åt vi kallskuret, och trädde in i vad som skulle bli en lång väntan till efterrätt då vi återigen skulle spela. Till slut var dötiden avklarad, vi genomförde andra halvan av första set okej, men nu med många önskemål från barn och vuxna om att spela den och den, sjunga den och den.. Ett barn ville gärna själv sjunga Oh boy av Peps Persson. Det fick han. Kände mig som en dagisfröken, eller som gitarristen på Dagens visa. Försökte hänga med i den något svajiga takten.. Första setet var genomfört.

Därefter en lång väntan igen. Våran riktiga spelning, med längre set och mer dragiga låtar skulle komma igång efter fikat hade vi tänkt och trott var idén. Något vi sett fram emot. Nu skulle vi väl ändå få fart på festen?
Njae, blev svaret. När vi väl kom igång och körde några låtar verkade låtvalen inte riktigt stämma överens med publiken. Dansband ville de ha. Vi hade Inatt inatt och det var den enda. Utöver det ville gärna 25åringen avbryta mitt i våra set och själv hålla låda. Han skulle visst räkna resultat för någon tävling.. Gästerna hade tidigare fått bygga fågelholkar. Man skulle rösta på den man tyckte var finast. Ett högst ineffektivt sätt att räkna röster på, han intervjuade varenda kotte uppifrån scenen och frågade vilken fågelholk de föredrog.. Tror inte riktigt han höll koll på allt.
Nå väl, en evighet senare var han färdig och vi drog återigen upp oss själva på scen. Rösterna började svika, mitt intresse för att spela rätt och ens vilja hålla koll på ackorden sjönk. Det spelade ingen roll. Jag vet inte hur många gånger vi hade paus och återigen gick upp på scen, men nån gång gav vi upp. Runt midnatt skulle jag tro. Då blev vi åter avbrutna.
Det som fick oss att äntligen tillåta oss att gå och sova var synen av 25åringen som för 100de gången tog scenen i besittning. Denna gång med en gammal gubbe som någon hämtat ett dragspel åt. De flesta verkade glada, äntligen kunde de bugga utan stopp. Byfesten var ett faktum, vi borde aldrig varit där. Med en låtlista fylld av rockklassiker, svängiga 90-talshits och visor uttänkta för en fest med medelåldern på 25 var vi helt fel.
Lina och jag gick till vår sovplats, den något obekväma bilen. Tog varsin öl och uttryckte vår frustration. Så småningom kom sömnen, trots festen som bara 25 meter bort härjade fram till halv 4. Morgonen kom, vaknade med myggbett på halsen, enda området som inte var täckt av sovsäck eller kläder.. Alldeles för bistra, hemskt urholkade på energi, packade vi ihop, åt en macka, tackade för oss och lämnade för alltid Fagraskog bakom oss.

Och de hektiska dagarna...

Oj oj oj, här sitter jag i Kalmar på biblioteket och ska snart ta tåget till Växjö. Pulsen på topp, stressnivån på tok för hög. Varför?
Jo därför att det vankas spelning i Fagraskog, en liten, liten plats i de småländska skogarna där jag och Lina ska agera coverband på en 25årsfest. Vi ska mötas upp i Växjö, Lina kommer hela vägen från Götet med ljudutrustningen, sen far vi vidare mot en säkerligen något kaotisk spelning. Kaotisk därför att hälften av låtarna som vi ska spela ligger på internet och inte har lyckats hitta vägen ut på ett riktigt papper än. Detta på grund av det pressade tidsschemat och att allting inte riktigt vill gå vägen. Först missade Lina bibliotekets öppettider, så jag skulle skriva ut idag istället. Men åskan kom till Bergkvara där jag sedan i Torsdags befunnit mig, och dödade strömmen, därefter problematik. När jag efter färden från Bergkvara steg av bussen, travade jag raskt mot Kalmar Bibliotek för att se om de kunde vara till hjälp. Det kunde de nog, men nu löste det sig i alla fall. Lina känner nån i växjö där vi kan skriva ut.. Tur det.

Fick just ett telefonsamtal från Lina där hon undrade om jag har en kabel till min gitarr. Mitt svar blev negativt. Det har jag inte. Mer att lägga till kaoset. Hur löser vi detta? Det här kommer bli ett spännande äventyr.
Tur att gårdagen var bra i alla fall. En tripp till Borgholm med Viktor. Mer om det när stressen har lugnat ner sig. Nu går tåget om 20 min. Bäst att trava iväg.

Plymouth + plurret

Idag har jag setts med den större delen av folket jag far till Plymouth med, det vill säga alla utom Joel var där. En stor besvikelse för honom att han valde bort vårt trevliga möte med scones och Johannas hemmagjorda flädersaft.
I alla fall, vi fixade och trixade med massa nödvändiga papper som skulle skickas in, uppgifter som skulle fyllas i, Csnlån som skulle ordnas osv.. Gick bra och var snabbt överstökat.
Jag åkte hem, lagade mat. Nu väntar ett kvällsdopp med Amanda. Minns inte exakt vart vi ska, men det verkar ligga närmare än Delsjön, och det låter prima i mina öron. Hopp i plurret!

Rödvinskulturell

I torsdags hade jag och Maya tänkt åka på en badtripp ut till delsjön. Kvinnan hade ännu inte varit där och jag som precis upptäckt ställets härlighet ville gärna visa henne platsen. Dessvärre tillät inte vädret att vi for ut på den där trippen. Regnet spydde ner.
Så i stället blev det en mycket fancy fika på Ethels. Synd att jag inte hade kameran med mig, var ett ganska mysigt ställe. Vi drack espresso med moccakaka till vilket inte satt fel.

När espresson var urdrucken begav vi oss ut på andra äventyr. Vi kände för kultur och stack till Röhsska museet där vi spenderade många timmar. Fanns väldigt mycket att titta på, många fina utställningar. En som vi fann särskilt rolig var den med brölloppsklänningar där man kunde lägga till sin egen touch på en klänning. Det fanns sytråd och små vita hjärtan, fjädrar och pärlor och en massa band. Säkert en attraktion för barn egentligen, vi ville i alla fall vara med och pynta.

Min favoritutställning var nog den med japanskt konsthantverk, många vackra möbler bland annat.. Dessutom kunde man där lära sig vika origami om man hade tålamod och förmåga.. Det hade varken jag eller Maya. Våra papper såg inte ut som något särskilt, minst av allt en papperstrana, eller i mitt fall en orkidé.. Efter en stunds kämpande med diverse sätt att vika flikar och kanter på, fick vi hjälp av två förbipasserande tvättäkta japanska kvinnor som visade oss hur det skulle gå till. För dem gick det snabbt och lätt. Vips var där två papperstranor. Tog med oss japanskornas gåvor hem. Min trana sitter nu på mitt fönsterbläck och tittar ut..


När jag kommit hem väntade strax nästa besök. Amanda var på intåg. Vi skulle ses och ta itu med viktiga Plymouthpapper, dock hade Amanda med sig en flaska rödvin som vi nog öppnade lite för tidigt. När vinet rann ner i glasen så sjönk vi ner i soffan där vi blev kvar resten av kvällen. Hade visst alldeles för mycket att tala om för att ens börja tänka på Plymouth. Inte oss emot. Rödvinsflaskan dracks ur och även Prästgatans plommonvin kom till användning. Var en galet trevlig kväll med mången intressanta ämnen. Himla kulturell man är, går på museum, dricker sitt vin..
Hejsvej

Kubb, kaffe och Jónsi

Jag som tyckte att jag sov länge igår.. Då sov jag till tiosnåret. Idag sov jag till kvart över tolv. Inte okej. Fattar inte riktigt hur det gick till, brukar ändå vara nöjd med runt åtta timmar. Nå väl dagen är inte över än.

Igår sågs jag med dramatikvänner vid slottsskogen. Vi skulle spela kubb och introducera Amanda (som är en tvättäkta kubb-oskuld) för spelet. Hon visade sig vara född för kubbspelande. Träffsäker som få och dessutom en hejare på att provocera motståndarlaget på diverse sätt. Platsade alltså otroligt bra in bland resten av oss.
Utöver kubbspel återfanns också ost, kex och en sämre fungerande grill, vilken skapade ett uns av agression hos en viss tämligen hungrig Maya. Efter mången tappra försök med pinnar, kvitton och annat brännbart fick slutligen de gamla scouterna Lina och Erika grillen att fungera. Tur för oss andra inför det kommande kubbspelandet. Utan mat i magen hade det kunnat gå blodigt till.

Just nu sitter jag här med en kopp kaffe och Jónsi tjutandes ur högtalarna. Det känns himla fint. Molnen håller på och drar sig bort. Jag funderar på att ta ett spontanbesök till den där delsjön.. Senare tänker jag också ta tag i en massa bilder som ska snyggas till, eventuellt börja leka på en ny banner till bloggen. Har äntligen fått tag i ett fotoredigeringsprogram. Så snart kommer bilder, var så säkra!

På spåret

Just färdigjoggad och redo för resten av dagen. Ruddalens terräng bjuder mig fina utmaningar. Backe upp och ner. Låren är tacksamma..
Sov ganska länge idag. Blev sent både igår och kvällen där innan. Har varit en riktigt fin helg med sällskap av mina Plymouthmedresenärer och några till. I förrgår vankades det bad i delsjön, vilken för övrigt var en liten bit av paradiset. Fräscht vatten och vackra miljöer, inte svårt alls att hitta sin egen lilla plätt att vara vid. Jag, Johanna och Amanda tog oss något motvilligt ner i vattnet, medan Erika slängde sig rätt ut. Men när hela kroppen slutligen tagit sig ner i böljan låg man kvar ett långt tag och plaskade runt.
Efter badandet blev det film hos Erika. Det var FF. Föräldrarna är tydligen på en tripp till Italien. Vi såg en B-producerad skräckfilm. Gjord i Sverige, spelad av svenskar men utspelad med engelskt tal. Ja ni hör ju själva hur bra det låter. Skrek av skratt, inte av rädsla.

Och sen gårdagen då. Grundtanken var att Plymouthfolket skulle mötas upp och diskutera resan. Vi kommer för övrigt fara med buss runt 7 september. Billigt och bra. Hur som helst, mötet blev av, kort och koncist. Samtidigt förbereddes pajer som skulle intas senare under kvällen då Maya och Lina anlände. Det var en god måltid och ett ljuvligt sällskap.
Kort och gott en bra helg. Börjar bli riktigt taggad inför Plymouth hur tråkigt det än kommer vara att lämna Götet.
Kommer berätta mer ingående om Plymouthresan i ett kommande inlägg, för er mindre insatta.
Nu mot duschen!

Ensamheten och svårmodet

Runt klockan 21 idag drabbades jag av ensamheten. Eller mer insikten om att jag sitter här själv i Göteborg medan Viktor drar timmerstockar ända borta i Bergkvara och systrarna mina roar sig på Peace & Love. Och vad gör jag själv?
Jag sitter och har kvalitétstid med mig själv, vilket är ofantligt nyttigt och skönt, men längesen och lite ovant. När hände det egentligen, det här att det plötsligt känns lite tråkigt att vara själv? Jag som alltid brukat ensamvarga sent om sommarnätterna i mitt lilla rum på Lingonstigen..
Antar att det till störst del handlar om en slags jet-lag i nuläget. Är nog olustig av omplaceringen, tar ett tag att landa. Måste ju ställa om mig från kanske inte en tidsförflyttning, men från en plats till en annan, och med en annan stadsrytm, och helt andra människor runt mig. Ja här sitter jag och kärlekskrankar. Jag erkänner, jag saknar min arbetande arbetare.
Men hörni jag lovar. Imorrn kommer jag vara återställd och mer än glad över att att glida runt och umgås med mig själv samt mina mycket kramgoa dramatiska vänner.

Faktiskt är saken så, att redan runt 22.30 ikväll ljusnade tillvaron drastiskt. Min käre fader ringde och snicksnackade en lång stund. Ämnena flödade på och blev många (som det ska vara). Bland annat fanns på tapeten; Engelsk geografi, minnen från Finlandssomrar och politik. Mycket hanns med, väldans trevligt och så välbehövt. Direkt suddades den bistra, svårmodiga minen från min nuna. Det är verkligen inte fy skam att ha en pappa som besitter förmågan att rädda ens kväll från krypa-på-väggarna-tillståndet. Nej verkligen inte illa alls. Överhuvudtaget fint att ha sig en familj. Så nära hjärtat nu, jag har världens hemlängtan som smyger sig inpå mig, för vissheten om att jag snart ser dem igen ligger och lurar, bubblar! En hemflytt, typ en månad lång, närmar sig. Måste säga att jag längtar till platsen, sättet att vara och folket! Dags att åka åter till Svearikes pärla. Det är väl helt enkelt så, man kan ta tjejen ur Dalarna, men man kan inte ta Dalarna ur tjejen.
Kram och godnatt på er nu!