Något nytt

Ni vet när man springer in i någon ny och helt utan förvarning, faller huvud över hälar? När man snabbt snuddar och något ropar JA i magtrakten? När man tappar andan, håller kvar blicken en evighetssekund för länge och plötsligt står knäsvag och lagom bortblåst?
Sedan, när ögonblicket är över, och den kort-intensiva kärleken har dundrat förbi, finns inget annat i huvudet än mötet. Det där mötet. Det var något speciellt? Vi måste ses igen.
Ingenting tar det ur en.
Så vandrar dagarna och blir till veckor och månader. Mötet vilar stilla i långtidsminnet. Man snuddas igen, och har en chans, men missar den totalt. Varje gång ett tillfälle blir, står något alltid där, redo att vara i vägen. Sen till sist, en mulen februarieftermiddag klaffar allt. Ett möte leder till en förutbestämd träff, en träff blir av. Och man spatserar iväg, ihop, från platsen man möttes på.
Jepp, that's the whole shebang. Så går det till. När man faller huvudstupa för en skönsjungande Hagström-gitarr och slutligen, efter månader av suktan, går där rygg mot rygg, på väg mot nya musikaliska äventyr.