Mixtape

Inspirerad av radiofyndet planerar jag att köpa kassettband och göra mixtapes som på den gamla goda tiden. Låtlistorna är redan påbörjade. Fult med fint, one hit wonders och nygamla favoriter. Största inspiration kommer från 90-talets sverige. Jag brukade sitta på husets framsida, vrida cdspelaren i köket ut mot altanen och köra Absolut Sommar-skivan (den där med en gul fjäril mot blå bakgrund på framsidan). Den var fylld till bredden med 90-talets bästa och sämsta sommarplågor blandat med klassiker. Där fanns Zetterlund och Stockholm, Orup och Magaluf, gamle Uffe med handen på höften, Gärdestads sommarhemligheter och resten. De har alltid sagt sommar och kommer få göra det igen. Skråla ut genom högtalarna. Orup har för resten blivit något av en återupptäckt och ett äkta guilty-pleasure på sistone. Jag tycker helt ärligt att många av de tidiga låtarna är grymma. Hans Magaluf i det nioåriga örat låter lika bra i det numera tjuvotvå-åriga..
Men åter till kasettbanden, för att inte helt gå sönder av 90-talets käcka gobitar blandas allt upp med bästa kompott av dagens. Och självklart festivalsomrarnas favoriter. Det kommer bli så bra, så bra. Nu saknas bara de mina att dela den musikaliska upplevelsen med, ett par i göteborg, ett par i stockholm, en i Plymouth, en borta i Norge och några i småland. Mest av allt vill jag ha lingonstigens bästa grannar på plats, vi brukar cykla så mycket och picknicka så fint. Kom hem. Jag bjuder på rosé.

Nationaldag och yardsale

Idag petar svenska flaggan i himlen. Det är nationaldag och det enda jag märkt utöver några flaggor här och var, är en förbipasserande med ett par flätor uppknutna med blågula band. Tog ett tag innan jag kopplade varför människan hade de färgerna i håret. Nationaldagen har helt enkelt ingen självskriven plats i mitt huvud och familjen Nordman har väl aldrig hållit kalas dagen till ära. Ingen skillnad idag heller. I stället för firande gällde hårt arbete. Både idag och igår har jag och mamman min slipat på lingonstigen 3's yttre. Balkongen på baksidan har fått sig en uppfräschare och sugit åt sig litervis med ljusgrå färg. Balkongen blev fin, jag blev gråprickig.

Dagens enda festlighet var byloppisen i Västerby som jag spanat in sedan ett tag. Det var fint väder, fyndglada prissar och tillbakablickar. Här fanns en farfar och en farmor, samt ofantligt många fina barndomsminnen. Övernattningar, nyfödda kycklingar i sin lilla barnhand, hästhagar och kvällsdopp 100 meter från farföräldrarnas hus. Västerby, så litet men ändå så mycket. Jag blir alltid lite salig när jag går på grusgatorna. Det här med innergårdar, djur överallt, rött med vita knutar och grönska.. Jag säger bara det. Hjärtat kan svämma över.
Men idag klappade väl mest av allt, fyndhjärtat. Jag kom över ett rackarns fint halsband och sommarens bästa kap: Kanske världens snyggaste, portabla radio. Kan knappt fatta att jag äntligen äger en äckelfin och pastellig radio. Redo att ta med närhelst och bara överösa sköna miljöer med noggrant utvalda sommardängor. Cykeltripper, badstränder, picknickar och sensommarnätter. Ser den nonchalant, 80-taligt ligga på högra axeln.. Kan inte bli annat än bra. Jag både höll och gjorde av med min minimala budget. De två fynden för sammanlagt 15 kr. Galet säger jag. Galet fint.

Västerby-gård från insidan, en gammal tapet och liten sjömansgosse.

Innergårdsfika godaste kaffet jag druckit.

Och Västerby från både innergårdar och fönsters vyer, står stadigt kvar här inne. Jag vill ta cykeln och radion dit, ge hela byn en serenad.

Buss mot musik

De senaste dagarna har ett obekymrat tillstånd spelat i kroppen.
Ni förstår, den privata ekonomin är på väg i balans, och min värld kommer få fortsätta snurra ett tag till. Plånbokens ofrivilliga självsvält: Snart ett minne blott! Men ännu väntar ett större antal dagar innan en månads vikariespringande dimper ner som en skänk från ovan, i brevlådan och på kontot. Strunt samma, allt vänder.
Det är nämligen så att jag lyckats med konststycket att skaffa mig ett sommarjobb. Texten ni läser skrivs av ingen annan än Karolina, sommarvikarie, Systembolaget, Säter. Arbetsintervjuns förvirrade värld omfamnade mig utan tvekan och välkomnade mig till alkoholdryckernas bo. Det är otroligt mycket roligare än jag anade, är ärligt intresserad och spär mitt mat och dryck-intresse till tusen. Ett intresse som för övrigt legat i vila ett tag men efter ett helt random Jamie Oliver-program tog fart och sedan dess farit vidare i 120 km/h. Jag vill veta allt.

Med jobb på annan ort går jag in under rubriken pendlare och trivs bra med det. Jag spenderar lagom tidiga morgnar samt sommarljumma kvällar på Dalatrafiks hållplatser och rödrandiga bussar. En tjugo minuters lång vilopaus, innan och efter dagarna. Hedemora - Säter - Hedemora igen. Olika busschafförer varje gång, men samma radiostation. En form av meditativ vila, tid för att göra inget och tänka på allt. Utanför fönstret vrålar allt i ljusgrönt, det är början på Juni och när jag åker förbi Hönsan på hemvägen har det rensats ut ur dungen så man kan se ända ner till vattnet. Solskenet kan liksom via vattnet spegla solkatter rakt upp till vägen..

Igår var sista dagen på mina tre introduktionsdagar där borta, idag och i morgon gäller ledighet och sen lördag; på't igen. Börjar få koll på rutiner och trivs nästan för bra bakom disken. Gör och lär mig så mycket nu, så jag borde vara helt färdig när jag kommer hem, men snarare är det som om kroppen bara vill ha mer. Jag blir väldigt produktiv, vilket är helt underbart. Känns som om sommarens projekt är inom räckhåll, möjliga att genomföra. Igår kväll ledde bussen mot ett av dem. Ledtråd: Hedemoraplats - band - duett. Mer om det en annan gång, men verkligen något som sätter lite mer värde på Hedemoratillvaron. Att lämna givande arbete och fara med energi mot musik och en fritid som säkert kan vara minst lika stimulerande är en lyxkänsla jag inte ofta tagit del av här. Men igår och just nu, en hel del sånt. Med lite pengar i ryggen och möjlighet till kreation finns så mycket av det jag behöver. Ekonomi, check. Kreativitet, check. Och till det en hel del saker som verkar vilja gå min väg. Måtte jag nu bära vinlådorna ergonomiskt, så ryggen, livsstilen och arbetet håller. Det går bra nu, kompis, det går bra nu. Bussen åker vidare, mot musiken.