Jag känner några som är bättre..

När man får tillträde till en studio är det lätt att börja drömma. Jag vill låta som Jens Lekman och Suburban Kids. Som Magnetic Fields och Radio Dept. Som Belle and Sebastian och Britta Persson. Jag vill ha de snygga syntharna i Triffids. Jag vill ha Patrick Wolfs handklapp och stråkar. Beiruts ukulele, Julian casablancas sömniga stämma och Tallest man on earths vackra elgitarrspel.
Men de stora musikexperimentens tid är inte riktigt kommen än. Imorrn leker Summer Kid med en ganska enkel sättning. Ukulelen får jag. Och elgitarren. Handklappen, vad vore det utan? Det tillkommer nog också ett antal smarriga stämmor och percussions. Men resten får allt vänta ett litet tag till. Och det gör inte så mycket. Det fina är att något faktiskt blir av och spelas in. Sätts i spinn. Den första inspelningen någonsin med det lilla sommarbarnet..
Vi ska in i studion där något stort började, där Håkan gjorde sin Ramlar-demo. Man kan ju inte vara annat än lite förväntansfull. Även om andra halvan i duon försöker hålla nere mina förväntningar. Jag är pepp. Låten vi ska spela in har känts väldigt aktuell för mig de senaste dagarna.
Den heter I know better ones, är relativt nyfödd och handlar om hur skönt det är att känna människor som är vettiga, under de kvällar då man möter mindre vettiga typer. Hur bra det är att inte behöva döma hela mänskligheten på grund av ett fåtal idioters sociala oförmåga.. För att man tack och lov, mött bättre personer och alltså har levande bevis på att de finns där ute. Att man träffat folk som är så bra, så att man enklare kan ta ett par ärkepuckons framtåg. Typ.
Kul ska det bli. Vad det än blir. Så kul. Och när resultatet kommer blir jag säkert lätt lyrisk hur det än låter.
Nu, en ledig kväll där vad som vill ske får ske. Underbart.