Flyr och flyttar

Idag har jag pluggat, flytt pluggandet, gått på föreläsning, motionerat och flyttat.
Plugget var givande och jag tror jag börjar få idéer till essän. Föreläsningen var givande och intressant. Motionen var frisk och fräsch. Flytten, var från husets minsta rum till Joels gamla, eftersom han och Malin (finflickvän) har flyttat till ett av rummen på nedervåningen. Jag var inte sen med att ta över rummet. Stort fönster, stor golvyta.
Eftermiddagen spenderades med att göra den stora flytten två meter bort. Tog sin tid att få in allt bråte. Tog extra mycket tid för att slippa plugga. Sen pluggade jag mer. Nu har jag pluggat klart för idag.
Erika ligger som en hösäck på min stora golvyta och slänger sig runt som en liten säl. Tror hon har lite överskottsenergi..

Imorrn har jag en ny kurs. Ensam. Är i stort sett tvungen att lägga till en extra kurs på schemat för att de två andra jag läser (de från förra terminen) tydligen inte längre räcker för att ge mig 30 poäng i det svenska systemet. Och får jag inte 30 poäng, ryker studiemedlet, ryker Plymouth. Förhoppningsvis är det inte allt för tråkigt/svårt/frustrerande. Kursen är med årskurs ett, de är typ födda 92, herregud. Jag kommer vara gammal, svensk och konstig i deras ögon. Nå väl, jag gör det för Plymouth. Jag gör det för poäng. Snälla kurs var rolig också!

Nu vill Erika träna på att lyfta mig över axeln, vad nu det innebär. Överlever jag så hörs vi snart igen! Hejsvej

Lampinköp, livin' it up

Hej de mina! Har precis bytt till mitt engelska nummer igen och bombarderades på sekunden jag satte i simkortet av ett antal dagsgamla sms från min finfamilj (min biologiska, inte min plymouthska). De verkade tro att jag redan bytt nummer. Självklart inte utan att informera!
Men nu gott folk är den engelska mobilen i bruk och har ni inte numret sen förut, här är det: 07587 306 405 (tror man måste slå +44 för att ringa england).

Idag har jag inte haft någon skola, utan pluggat en hel del inför essän som ska skrivas. 2500 ord om Kontakt Impro. 3 februari ska den in. Ska nog gå. Är ju ändå favoritämnet. Hade årets första lektion kontaktlektion igår förresten. Det var givande och omtumlande roligt som vanligt. Ringrostig i början, men tillbaka vid rodret mot slutet..

En hel del av idag spenderades i Erikas egenhändiga kojbygge av fashionabla korallröda lakan och stolar, en typ av ytterst mysig studiehörna som faktiskt gav ganska skapliga studieresultat.
Dagens höjdpunkt var min så kallade lunchrast då jag gick ut ur huset och en gata upp till Mutley Plain. Sökte i 6 av 8 second hand butiker efter en sänglampa. Hittade en, 30 kronor billig, och ful som stryk, men det är inte utsidan som räknas den här gången. Det är utstrålningen, eller snarare ljuskällan, som jag söker. Hittills har jag spenderat Plymouthlevernet utan annat än en taklampa som tillgång och nu får det vara nog. Studieögonen gör revolt, de killar och sticks. Men inte nu längre.
Mitt ytterst vackra fynd står redan färdigt på byrån och strålar. Hur ful saken i sig än är, ökar den studiemöjligheter, läslusmöjligheter, mysljusmöjligheter and so on. Jag är nöjd. Tror jag kan ha satt lite hjul i rullning här i huset. Ja det är garanterat en trend på g. Erika bad bara två timmar efter inköpet att få låna den groteska skapelsen. Kanske hon hugger tag i nästa ful-lampa ur Mutleys utbud?

Obrydd

Jag har klivit av de höga hästarna och anser inte längre studieresultaten vara top of the pops. Det är skönt. Men man borde nog skaffa sig lite disciplin i alla fall, sitta så här och leka vid datorn när man borde studera. Det går ju bara inte.

Att göra en pudel

Det ligger en konstig slöja över mitt Plymouth. En av saknad och ovisshet vilket gör tillvaron liksom grumlig. Visst är det väl fint att vara tillbaka, men när man rent utsagt bombarderas av plugg som ska göras och när allt man vill egentligen är att leka skattletare i soffön är det inte så kul.

Igår var vi ute och botaniserade i det exotiska klubblivet. Först till Clifton för att möta grabbarna grus (eller kanske grabbarna skräp), dvs engelsmännen med kameraintresse och innevånarna i det smutsigaste huset i staden. En av dem fyllde år. Vi gratulerade med svensk Ja må du leva och party poppers.
Det var fint att se dem, men jag var distanserad som få och nog inte på mitt soligaste humör. Jag och Amanda var ute till fyra fast jag hade tråkigt redan vid 1. Knäppt. I mitt Plymouth gäller verkligen regeln "gå när festen är som roligast". Jag tror jag skulle vinna på det. Nu finns inte Johanna här som kan hjälpa en komma ihåg att det faktiskt kan vara skönt att gå hem i tid ibland.
För inte fanken är det kul när kvällen avslutas med att en allt för överförfriskad, blonderad och permanentad, aggressiv pudelkvinna hävdar att jag spillt ut hennes drink, i stort sett bosätter sig i mitt ansikte, skriker och bråkar tills hon för 2 pund (20 kr) och skaffar sig en ny fattigmansdrink. Herregud. Jag tycker inte om den här starten.. Plymouthklubbarnas tid kan vara över gott folk. Monologövandet och skolarbetets era har tagit sin start.

Precis min tur

Det finns en usel film med Lindsay Lohan som heter Just my luck. Den handlar om en tjej som har jättebra tur tills hon förlorar den till en kille som inte har så jättebra tur, så då får han bra tur och bla bla bla. Kärlek, konflikter, krossade speglar, en utveckling hos huvudkaraktären som leder till att allt löser sig bra till slut. Ni vet grejen.

Min resedag har varit ungefär lika usel som den filmen, för jag har som vanligt inte haft tur med resan. Vad är det med universum?
Tåget kom till Hedemora station när det skulle, körde vidare en kvart, och blev stående på Avestas station i 1 h. Sen kom en ersättningsbuss som körde runt i hela mitt liv. När jag precis vuxit fast i sätet var vi framme vid resans mål, centralstation! Jävla fan. Hat och pest och pina, precis min tur.

Men allt vände, Susanna kom och mötte mig, och även om solen redan gått ner märktes det inte. Med Susanna är det alltid fint väder. Härligt att vara här. Jag skrattar, träffar trevlig rumskamrat till Sus, äter dinkelpizza och myser massa mys.

Imorrn ska jag kräva pengar från alla håll jag kan, för jag är trött på resor som förlänger, försämrar och förpestar.

Men som sagt, det är bra nu. Kompis det går bra nu.
hejsvej godnatt och bättre lycka nästa gång

Plymouth calling

Hej gamle bloggosfär!
Jag är tillbaka, eller snart, eller nästan. Resan tillbaka till den stora ön kallad storbritannien sker på fredag 7.40. Tänk på mig, håll era tummar. Jag ska flyga själv. Spännande och skönt och läskigt allt tillsammans.

Men innan den stora trippen över hav och land sker en resa av något mer bekant natur. Två nätters stockholm. Sover och ses med älskade Susanna Flygande Fritz, samt hinner säkert med en fika eller två med andra gamla godingar.
Kan inte tänka mig en bättre send-off!
Nu ska jag palta på mig mina ytterkläder, slänga den 12 kg tunga väskan lagom nonchalant över axeln (vägde den nyss och blev glad över att den inte var tyngre!) och sen är det bara att börja min för tillfället sista färd ner från svedjan.

Det har varit otroligt skönt att vara hemma, men nu är jag nog fakiskt redo för lite nya äventyr.
Hejdå hedemora, hejdå familj, hejdå vänner. Ta hand om er! Tack för nu!

Puss

Pausat

Heahtrow-nerverna tar tid att lägga sig. Julen tar mig med. Nyåret med nystart. Välbehövd paus, återkommer inom kort.