Accident & Emergency

Ikväll ramlade jag in i dåtiden igen, liksom gårdagens inlägg. Det är helt onödigt egentligen, eftersom nutiden är bättre än bra, men samtidigt är det inte så lite kul att läsa sitt 17årsjags dagboksinlägg på helgon. Den jag var då, en kortklippt, Patrick Wolf insnöad, ut och invänd kärlekskrank som levde på möten i korridorer och pojkleenden..
Ibland kan jag sakna henne. Men jag är inte så fy skam nu för tiden heller..
Blev bara så hemskt nostalgisk och måste lägga upp det här ytterst tonåriga fanatiska hyllandet. Tid har gått, men Patrik Wolf är mig ännu kär, han säger det så bra. Att en ny Patrick Wolf-era tågar in i min kropp är inte konstigt alls, är ju ändå på visit i hans hemland. Mitt dåtida jag skulle ljubla av lycka.

give me the worst and then again
im feeling braver then I ever been
from the skull down to the feet
all out for blood and sweat and meat
and for accident and emergency