Mitt fönster om eftermiddagarna när solen ligger på. Fågelmobilen; ett av de bästa köp jag någonsin gjort.
Vägen in till äventyren på Trematon terrace 2. Plymouthfamiljens tillhåll.Fria eftermiddagar är ett minne blott. Lärarna i skolan har börjat ge läsuppgifter och uppdrag som ska genomföras, inte mig emot. Till dagens kontaktimpro hade jag till exempel som uppgift att kolla upp bäckenbenet på google. En mycket viktig och central punkt inom fysisk teater, helt klart.
Jag har just lagat och stoppat i mig en ytterst hälsosam måltid bestående av bland annat bacon, grädde och pasta, och ska nu börja läsa en text som ska vara färdigläst och reflekterad över till fredagens lektion med Viktor Ramirez. Han lär mig utöver att gestalta elefanter, hästar och lejon, att peta ut folks ögon med min stortå, åtminstone säger han att man kan använda en av rörelserna till det.
Men idag har jag som sagt haft kontaktimpro, det är det allra bästa och läskigaste jag vet. Ingen kontroll, bara in i smeten... Bort med blockeringar. Kropp mot kropp och kontakt och våga och tveka inte och så utmanande! Jag kastar mig in i situationer utan längre betänketid, lär mig bara vara, försöker hitta de där speciella tillfällena när någonting helt magiskt kan hända på scen, får det att hända eller ser det hända, lär mig lyssna på min och andras kroppar och rullar runt på golvet med tjugo andra.
Jag håller uppe två meter långa män, skapar mänskliga pyramider, ormgropar, karuseller, skogar... Så många vackra bilder att spara i hjärnan varje dag så jag tror jag storknar.
Förlåt mig, jag är salig.
fattar nu vad det är jag behöver, kontaktimpro!!! Salig är du som känner dig salig. Är så nöjd med att ni bakom den blå dörren är där, leker, lär och lever, och att ni tar god hand om varandra.
SvaraRaderaSAKNAD!!!!!!!! Älskade systeryster!!! Sitter i ett kallt och regningt Trondheim, läser din blogg och gråter en liten skvätt. Mest av glädje tror jag men så klart även saknad. Du skriver så fint beskrivande och jag älskar verkligen både Håkans nya låt och även musikvideon på Patric. Kära syster, jag förändras lite varje dag här i norge. Knappt jag känner igen mig själv. Önskar du var här och kunde se och vara med mig under min förändrng, se mig växa och leva. Ibland är det bara så tomt utan dig... Kramar i massor <3
SvaraRaderaÅh...Karro vad du skriver härligt! Jag skrattar högt för mej själv här på min lunchtimme, tack för god underhållning, saknar dej så mycket, kram igen!
SvaraRadera