Knappt någon sömn föregående natt, torr mun, dammiga ögon, röd svidande näsa och tungt huvud. Ja, jag har lyckats igen. Förkylningen är här och för tredje gången gillt. Jag förstår inte vad det är med Plymouths virus och varför de alla tycks fastna i mina luftvägar. Jobbigt värre.
Och ännu jobbigare blev det när jag med redan rinniga ögon skulle fatta viktiga framtidsbeslut samman med pojkvännen. Sveriges städer vill dela mig itu. Att ha halva hjärtat här och andra halvan där är inte lätt någonstans.
Teaterambitioner drar mig mot älskade götet med haga och andra lång och folk och teaterlaborationer och alldeles för mycket härligheter att säga nej till, och så kommer det bli, åtminstone för ett litet tag till. Har jag tur så delar min bergkvarabo tiden där med mig, om inte blir det tågturer till platsen han befinner sig på. Det kommer gå bra, för det känns bra. Nu när framtiden är mindre oviss, kan jag lättare fokusera på nuet, som faktiskt är ganska mycket härligt. Vännerna är vackra utifrån och in. Plymouth börjar bli grått, men snart kommer Viktor och målar världen i vackra pasteller, lyser upp hela alltet med sitt skratt och sina mörkbruna..
Förutom en lite för trött kropp med lite för mycket förkylningssymptom finns inget att klaga på.
Nu ska jag sluta skriva och gå ner och skaka hand med Joels syster Katja, den förste gästen som att besöker svenskarna på Trematon Terracce.
Sen blir det huvudstupa ner i sängen.
Förkylningsdrabbade pussar till er (om ni vill ta emot dem)
din blogg kom upp som länk på facebook då mindes jag den.
SvaraRaderavärldens vackraste karolina! (kan man bli snyggare??, din bild högt upp är bedårande!!!)
ser att vickan saknas dig, hoppas han kommer dit snart, å hoppas ni kommer hitåt snart, jag saknar dig!
bilderna är fantastiska, dina ord är levande och alltet ger intrycket om ett enormt äventyr, hoppas det är så.
tänker på dig.
kärlek
fia