torsdag 28 oktober 2010

Allt på samma gång

Idag vaknade jag försent, efter en mardröm, rusade upp och klädde mig, åt och borstade tänderna på en kvart. Jag lyckades komma i tid till kontakimpron, och älskade läraren Adam Benjamin var dessutom försenad. Vilken tur för mig.
Dagens lektion innehöll en ytterst snygg och rolig fäktning med pinnar, kände mig stark och mäktig, en ovanlig men mycket gemytlig känsla för denna dalkulla.
Stor del av lektionen spenderades med improvisationer runt text. Tidigare har det mest bestått av rörelsemoment, men nu var alltså alla deltagarna tillräckligt mogna för nästa steg.
De improvisationer vi gör under de här lektionerna är inte detsamma som teaterbaserade improvisationer. Man går inte in i olika roller eller karaktärer på riktigt samma sätt, utan utgår mer ifrån sig själv och de känslor, händelser, föremål m.m som finns i rummet. Det är utmaningar som drar undan mattan på mig gång på gång, man går aldrig säker. Och som ni redan vet är det så jääääääkla kul. Jag tänker inte ens be om ursäkt för mitt tjat. Jag är kär. Kontaktimpro är världens bästa pojkvän.

Från stressig start till underbara fyra timmars kreativitet fortsatte dagen som jag ville. Joel lagade god lunch och bjussade, vilket jag var galet tacksam för eftersom jag själv var lagom slut efter nyss nämnda kreativiteten. Sen blev det lite kaffe och dåsande i soffan, som strax transformerades till soff-öns förlovade land. Hela plymouthfamiljen sjönk ner i härligheten och besökte Kvarteret Skatan via min externa hårddisk. Ett jäkla mys som alltid.
Vidare gick dagen med monologletande. Idag läste jag ”Här står jag framför er naken” av Joyce Carol Oates. Den kvinnan har något att komma med, hittade en hel del fint material må jag säga. Men mer än en timmes läsning hanns inte med eftersom vi väntade engelskt besök. De två fotograferna från helgens bravader var inbjudna på sconeskväll. Soff-ön fick återigen bli två helt vanliga soffor, hemskt och inte i närheten av samma mys, men det får faktiskt inte plats sju personer i den, hur gärna man än vill.
Engelsmännen hade med sig en gitarr som tyvärr konkurerar ut Erikas second hand-gura ”Låra Crofft” ganska skapligt. Kvällen som var en riktig flipp, goda scones, trevligt folk och sköna gitarrer, lider nu mot sitt slut. Amanda sitter i soffan mitt emot och knattrar lite för aggressivt på sitt tangentbord, hon spelar säkert tetris. De andra har krypit till kojs och jag är strax på väg.
I den andra soffan sitter jag och engelsmännens gitarr, de lånade ut den till oss för ett litet tag. Vilken gåva. Jag känner att stora ting är på gång, morgondagen som går under namnet lediga torsdagen kommer med god vind i de musikaliska seglen. Låtskapande är i antåg!

1 kommentar:

  1. Åh så härligt det låter, som vanligt. Önskar att även jag fick uppleva soff-ön någon gång. puss puss älskade kråkan// Josefin Piggelin Barfotabarn

    SvaraRadera