Hälsar Hälsingland

Nionde maj, tio över sex. På uppfarten: En mamma, en fikakorg, en vägkarta, jag och det viktigaste, Hagströmsgitarren! Stuvar in oss i bilen. Sätter sikte på Bollnäs Folkhögskola och Singer/songwriter-sök. Kör över Stjärnsund, möter tranor. Växlande regn och uppehåll. Stilla och nästan inga bilar på vägarna.
Två timmar senare utanför Ockelbo: Vi tar fel avfart och får köra slingerkroksvägar hela sista biten. Eviga raksträckor och upp för berg. Ser en enda människa och en hund tills bebyggelsen tätnar igen. Hälsar hej till Hälsingland. Når skolan med trettio minuter till godo innan upprop. Tar morgonkaffe i storklunkar.
Halv elva, auditiondags. Två egna låtar. Första, kvick och kaxig. Den andra, lugn med finkomp.
Är extrovert, möter blickar, sjunger, gungar med. Får uppskattning. Och tio minuter senare, nöjd och upplyft.
Sedan följer snabbaste timmen i världshistorien av väntan. Därpå in i sökningsrummet igen. Gehör, intervju och kluriga teoriprov. Resultatet: Bubblande av analys. Och mamman får lyssna öronen fulla med skavsår. Nog fanken, måste det ha gått bra? "Så här sa de, så här var det, det här hände."
Vi tar klick-klackarna fågelvägen till bilen. Rätt över parkeringsplatsen, klumpkliver över parkeringsstaketen och hoppar in i den lilla mörkblå igen. Sliter på asfalten fram till Valbo Köpcentrum.
Travar runt IKEA. Jag köper basilikafrön. Och senare, en kokosnöts-body splash som luktar sommar. Eftermiddagen dalar, börjar känna av tyngdlagen. Vi fyller på energidepåerna med färsk ananas. Vänder hemåt. Åker över vackra vyer. Vatten på båda sidor. Björkar som slänger pollen. Ser en räv. Kommer tillbaka till uppfart nummer tre. Pustar ut.
Nu är det gjort. Ett möjligt årslångt öde ligger i andras händer och om cirka två veckor kommer svaret per kuvert. Hur det blir? Vad jag svarar om jag får positiva besked? Vette sjutton. Time will tell, som alltid.