April är inte alls vårvindar friska leka och viska. Det är lurendrejeri och långt ifrån vårrus för hela slanten. Det faller snö. Det får mig att svära högt om lördagsmorgnar. Det töar bort. Och jag blir mild. Det regnar från alla håll. Det värmer sol. Och tillvaron som jag fantiserade om som vacker går på stand-by.
Jag drar upp mina axlar till öronen när jag cyklar till jobbet. Stelfrusna, nariga fingrar skvallrar om att man fortfarande måste gå med både vantar, strumpor och skor. Tråkigt värre. Men jag trampar på.
De senaste veckorna har det känts lite som att jag lever och andas i en Jens Lekman-text eller två. Underliga situationer i underliga miljöer. Och det är väl bara en omskrivning som får det att låta bättre än vad det egentligen är.. Hur som, jag sitter inne på otaliga stunder värdiga att bevaras på papper av bästa kvalité. Popsångsmaterial om inte annat, som en god vän sa.. Och en vacker dag kan hända slår jag slag i saken och sätter udden mot arket. Pennan mot pappret. Kluddar ner, gör sånger av allt.
Även om nuläget är gråskala och mycket runt omkring är möjligt destruktivt, finns det något av klart värde att vilja stanna i. Och jag vill våga hoppas på att vintern rasar ut bland våra fjällar utan att jag behöver rasa med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar