Idag är det 19 december for real. Jag har som ett klassiskt födelsedagsbarn legat och halvslumrat sedan klockan 7 i väntan på den minst lika klassiska uppvaktningen, tårta och gratulationssånger.
Den typen av uppvaktning kan slänga sig i väggen, födelsedagsfirande enligt Plymouthfamiljen är något helt annat.
Runt 10 hördes ljudet av en knackning på min dörr, strax följde lätet av ett par fötter som raskt rusade nerför trappan för att lämna mig åt mitt öde utanför dörren. Jag, morgonseg och aningens förvånad, tog på mig ett par byxor och tryckte ner handtaget. Utanför stod ett fat, med ett brinnande ljus, en Oreo-kaka och en lapp. På lappen stod det "Följ lapparna". Upptäcker till min glädje ett litet spår av små lappar med nedskrivna upplevelser och minnen från senaste tre månaderna, skrivna av mina älskade rumskamrater. Spåret ledde nerför trappan och in i vardagsrummet, där kärlekarna mina hade radat upp sig bakom en av sofforna. Mastig frukost uppdukad, Amanda med en gitarr och en egenkomponerad låt med tema Karolina. Det var fint, klämmigt, underbart och skrattskapande. Efter Amandas ypperliga låt, kom så äntligen den klassiska Ja må du leva och därefter varma kramar. Sen hämtade Johanna scones. Frukosten kunde inledas. Det fanns lax, cream cheese, grapefruktsjuice, hallonsylt, te, kaffe, kärt umgänge. En väldigt bra start på en dag som nog kommer fortsätta lika fint. Nu ska jag duscha, sen ska jag packa och sen ska jag be till gud om bra flygväder imorgon.
Kyssar så länge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar