Tillbaka till nutiden

Det har varit en lång och mödosam natt, smärtan skar som knivar längs hela ryggraden, minuterna kändes som timmar. Men så i morse just som solen skulle till att stiga upp, föddes äntligen min lilla essä. Den var 10 sidor lång och bestod av ungefär 2500 ord i typsnittet Arial. Kritvitt, klorblekt papper och svarta, skarpa bokstäver. Det var en rättså svag skapelse, tunn och förvirrad, ohållbar och klen på många sätt, inte särkilt vacker för ögat eller bra strukturerad, men bara faktumet att den äntligen kom till världen är den bästa gåvan någon kunnat ge mig..

Lyckan, och framför allt lättnaden var stor, med raska steg gick för att lämna in essän i morse runt 10. Ögonen var förvandlade till torra, rödsprängda klot och på läpparna låg ett utmattat leende. Men jag var tillbaka i nuet. Min värld bestod inte längre av en kutig rygg framför en laptop. Från den stund mina händer släppte tagit om pappersbunten som ska föreställa mitt skolarbete, blev jag fjäderlätt. Dagen har spenderats på allra bästa sätt. Först besök i Plymouths galleria, där jag roade mig själv med att pröva en massa vackerheter till klänningar. Inga köp, har varken råd eller plats i hemfärdsväskorna, men en förbluffande rolig aktivitet när det faller sig på.
När klänningarna var färdigprövade och hungern smög sig på, fick det bli till att promenera hem och äta lunch. Samman med lunchen föll ett antal timmars slappt tittande på vänner samman med några av plymouthsvenskarna. Att bara få sitta så, utan en essä, likt en gam cirkulerande över huvudet, var skönare än jag kan beskriva med ord.
Mot eftermiddagen når vi dagens höjdpunkt: Jag och Erikas gitarr. Tillsammans komponerade vi ihop två nya låtar. Perfekt inför spelningen på torsdag. Glädjen total, kreativiteten i blodomloppet. Jag njöt.
Kvällsmat blev Johannascones samman med lite soffhäng, tills gruppen splittrades. Amanda och Erika stack ut för en essäavskedsöl, Johanna in på sitt rum för diverse kreativa göromål skulle jag tro. Jag och Joel byggde soffö och belönade essäavslutet med underbaraste regissören Wes Andersson och hans film Rushmore. Den mannen vet hur man gör film. Samtidigt som filmen; En pojkvänskonversation via sms.
En sammanfattning av dagen, allt det jag ville ha och allt det jag behövde.

Imorrn är det första december och då ska en ny era inledas i Plymouthfamiljen. Julstök. Starten tar vid 08.30 då traditionsenligt tittande på Sunes Jul ska bli av. Det ska bli fint att träffa Rudolf Andersson igen.

Men tills dess, godnatt jordklotet, den här kroppen sov bara 4 ½ timme vid senaste sängvisit.