The passenger 2

Hej folket. Här kommer en ny uppdatering. Kanske ni tror jag blivit galet ambitiös på att skriva eftersom det verkar vara det första jag gör när jag landat i London. Vänner, så är inte fallet. Nej faktum är att jag är kvar i samma land som för tre timmar sedan. Jag talar alltså om kära Svea Rike..
Varför? Jo, därför att Joel med familj fastnade i en bilkö i över 50 min vilket gjorde oss försenade till incheckningen. Dömer ingen, förutom den eller det som skapade bilköerna. Familjen Ödmanns bil rusade in till Mayas område ca kvart över 21, vi kom till Säve Flygplats en kvart senare. Trots alldeles för höga hastigheter och farligt svajande svängar i rondeller räckte inte insatsen till. Vi missade incheckning av bagage och hade enbart fått åka med handbagaget. Rent utsagt omöjligt att ens flyga då för en materialist som en själv.. Förbannat drygt. Vi fick tacka för oss och vända hem. Precis i detta nu har Joel bokat en ny resa åt oss. Lördag morgon. Jag hade inte orkat vända tillbaka tankarna till mer optimistiska redan till morgondagen. Nej nu behöver jag en liten paus. En reboot, en nystart. Ska tillbringa morgondagen med att återskapa mina positiva tankebilder om Plymouth och London. För just nu har de fallit ur huvudet.
Läskigt hur fort jag kan förändras från optimist till pessimist. Ett tag här hade jag verkligen noll lust att företa mig ett skit mer. Strunt i London. Plymouth dra åt pepparn! Det blev som att min bild över livet drastiskt förändrades för ett ögonblick, hade jag stannat i den sinnesstämningen en längre tid hade mitt motto blivit: Livet är skit, gör inget av det, för det strular ändå till sig. Usch. Hade inte varit kul. Jag hade blivit gråhårig på 5 röda av den attityden..
Det är tur att jag inte är långsint och oftast lyckas må helt okej efter bara nån timmes övervägande. Inte helt utan hjälp från tröstande mödrar och pojkvänner..
Har faktiskt redan hittat något positivt att ta med ur detta. Det blir en fin historia att dra, både nu och på min ålders höst. Dessutom blev det ju något ytterst läsvärt här på sidan, som Joel påminde mig om. Alltså inte så dumt.
Okej, återhämtningen börjar från och med nu. Jag har ett glas cola, en godisskål till förtröstan, en god vän slumrandes i rummet intill. Det blir watch-series.com tills jag somnar.
En något jobbig start på tremånadersfärden, men livet är ju till för att levas, och ikväll har jag levt tillräckligt för en vecka. Minnesvärt minst sagt.