Come on babe why don't we paint the town..

Plymouthsolen, en ovanlighet, men min följeslagare klockan sju på morgonen.

Tänk dig London; Stor stad, mycket folk. Tänk dig deras subway en måndagkväll; Proppfull av människor som slutat arbetet för dagen. Lägg till 5 svenskar med bagage från topp till tå, som helt enkelt måste med Piccadillylinjen för att kunna ta sig till Heathrow...
Vi klämde oss på. Vi svettades. Vi kom fram. Vi hittade bussen som skulle ta oss till Plymouth och köpte färdkost. Si så där 4 timmar senare; Plymouth By Night. Slingriga vägar och radhus vart man såg.
Runt klockan 1 på natten/morgonen var vi framme. Ställde oss i kö för att checka in på ett mycket opraktiskt bookingsystem, fick nycklar och direktioner till de rum som väntade på oss, hittade våra sängar och i stort sett stupade ner bland täcken och kuddar.

Igår vaknade jag tidigt så jag skulle ha god tid att tvätta bort resdamm och fylla på energidepåerna. Åt en vandrarhemsfrukost som bestod av socker, socker, socker. Ångrade mina val av flingor och pålägg ganska snart.
När maten var intagen väntade något så exceptionellt och inhemskt som en båttaxifärd för att ta sig rakt över viken. 5 minuters båttur och sen var vi i Plymouths äldre stadsdel The Barbican. Där fanns kullersten, gamla vackra hus, trånga gator och intressanta restauranger.
Vi promenerade vidare med gruppen av studenter och de guider som skulle lotsa oss rätt. Kom till skolan. Fick lite information och en helt okej tygkasse med plymouthloggan på. Gick på möte angående boende och fick i stort sett höra att det var otroligt svårt att hitta boende för 3 månader. Vi blev lite nedslagna men hade tillräckligt med hopp för att gå till skolans boendeförmedling. Även där de bistra nyheterna; Det var näst intill omöjligt för oss 5 att få bo tillsammans. Det skolan hade att erbjuda var Homestay-boende. Det vill säga bo hos en familj, en och en.. Inget vi var så värst intresserade av. Vårat alternativ var att kontakta andra förmedlingar som inte samarbetade med skolan. Eftersom vi inte ville ge upp drömmen om vår plymouth-familj, såg vi inget annat val. Vi började genast marschera runt och leta efter alla förmedlingar. Fick napp på tre ställen. Kändes inte längre omöjligt. Efter en portion thailändskt och ett par diskussioner innehållandes för och nackdelslistor hos de två hus vi intresserade oss för, tog vi ett beslut. Det blev en sexrummare i etagestil, precis som man vill att ett engelskt hus ska se ut. Stället hade neutrala beige väggar, trappor överallt, en skrubb under trappan m.m. Tror jag kommer trivas. Idag ska vi skriva papper, ska kolla igenom dem noga, och på fredag får vi flytta in. Känns så bra att det gick så fort att ordna. Lite overkligt. Dagens väder talar för mig, det är sol, vilket är ganska ovanligt i annars ganska gråskaliga Plymouth. Det blir en joggingtur på det här! Och efter det ska jag ut och måla staden med Plymouthfamiljen! Vi är här, det är hur fint som helst. Lagom stort och lagom avstånd till allt. Snart kommer bilder.
Kyss/K