Hej Göteborg, hej spårvagn 7, hej lantmilsgatan, hej lägenheten, hej datorn!
Resan på 4 timmar är avklarad utan problem. Det ondskefulla, möjligtvis inflammerade örat har fått vila från höga ljud, hjärnan och ögonen har getts godis i form av högkvalitativ läsning ur Viktors splitternya Filter-magasin, armarna har fått muskelträning bärandes fullproppade väskor och gitarrfodral. Allt är fint.
På gräset mellan husen spelar någa ungar fotboll trots den sena timmen. Ute på gårdsplanen har ett nyinflyttat par sin inflyttningsfest, när jag klev in genom porten upptäckte jag en inbjudande lapp från det nyss nämnda paret. Alla som vill är välkomna ner vare sig de vill klaga på ljudnivån eller helt enkelt ta en öl samman med nykomlingarna. Det senare alternativet frestar mig. Säkert på grund av den långa resan och en önskan om uppbrott från de många timmarnas stillasittande. Fast kanske mer på grund av den här på något vis idylliska sommarkvällen och den "pripps-blå-reklam-stämning" som råder utanför huset. Eller kanske är det bara det faktum att jag själv snart ska flytta ut och tänker mycket på året som jag själv spenderat i det här området. Någon flyttar ut och en annan flyttar in.. I båda fallen är det en början på något nytt.
Jag blir lite rusig bara av tanken på att flytta. Känner hur jag, i mitt fall, just idag riktigt myser över tanken att snart vara på väg. Först hem, och transformera till dalkulla igen! Sen till England. Det är hur stort som helst och oftast ogreppbart.
Kommer att tänka på mina känslor över den här lägenheten i början; en intetsägande etta som med tiden förvandlades till det jag kallat hemma. Hjälp vad sentimentalt det blev här, men jag har verkligen haft en hel del fina stunder i den här lyan. Fint att tänka på, även om det är dags för andra äventyr.
Men åter till nuet, mina växter har överlevt en veckas ensamhet och jag har fått H&Ms höstkatalog. Lägenheten tycks välstädad och om ni inte förstår det är jag ytterst glad och full av kärlek över att vara just här just nu. Helt enkelt nöjd. De nya grannarna får vänta, för nu ska jag surfa på den här välmåendevågen. Soffan ser riktigt inbjudande ut och mitt intensiva serietittande har haft paus för länge. Det bär åter av mot Wisteria Lane med de desperata husfruarnas hemligheter och farhågor.
Tack och Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar