Den sista dagen i Bergkvara på kanske ett halvår (aj vad det gör ont att inse det) har så sakta kommit krypande. Nu är den här och jag och vädret är lite dystert. Utöver det tycks mitt vänstra öra fått för sig att det ska framkalla min ständiga barndomsplåga, öroninflammation, så som ni förstår är läget inte precis tipp topp. Fast å andra sidan, lite öronbesvär kan nog den senaste veckan vara värd. Det har varit underbart väder fram till idag, förutom någon regn och åskskur. Dagarna har fått gå som de vill. En del tid på stranden, lösandes Sudoku som en besatt eller eventuellt läsandes Virginia Woolfs Orlando. Utöver det har det ordnats drinkkväll med Viktors vänner, en kväll som avslutades med att jag och en viss pojk tog cyklarna ner till Dalskär för ett nattdopp.
Jag har också, samman med Viktors mamma, besökt i stort sett hela Bergkvaras loppisutbud som inte är särskilt litet under sommarsäsong. Varenda kotte tycks öppna loppis på sommaren, och det är inte mig emot. Mina fynd är riktiga pärlor; två fina plåtburkar, ett par gamla 80-talsjeans (raskt omgjorda till finaste jeansshortsen jag äger), en liten 60-talsspegel i Teak som jag blev ytterst förälskad i, ett vackert vykort från Nigeria med en massa Flamingos på, plus lite annat smått. Har jag ork och tid när jag är tillbaka i Göteborg får ni kanske se bilder på fynden.
Det känns alldeles för jobbigt att säga hejdå till Bergkvara för den här gången, men jag får trösta mig med att platsen finns kvar även efter Plymouthperioden. Nu väntar packning och sen vila och åter vila för att få bort den möjliga öroninflammationen, vill nämligen hålla mig frisk sista veckan i Göteborg.
Flyttlasset går den 1a Augusti och innan dess ska det hinnas med att städa, städa, städa men det viktigaste av allt är det tabberas som jag tänkt anordna. Har bjudit in några vänner till middagspartaj och lyckas på så vis slå två flugor i en smäll. 1; Får se dem innan jag drar och 2; kan tömma mitt matförråd, som ändå inte kommer få plats i bilen tillbaka.
Nå håller vi tummarna för att det onda i örat ger med sig. Har jag tur är det inte inflammation utan bara lite havsvatten. Mycket tveksamt dock.
Runt klockan 3 åker jag och Carina in till stan, där jag ska säga hejdå till Viktor för tillfället, men honom ser jag redan senare nästa vecka när han kommer upp och flyttstädar. Tur det, vore jobbigt med ännu ett avsked. Just nu gäller alltså bara farväl och saknad över orten, huset, dagarna här. Så Bye bye Bergkvara och tack för i sommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar