Bollnäs-början (några intryck)

Det finns gula byggnader i en fin formation med en gräsplätt på mitten. Det finns en rektor som heter Annica. En vaktmästare som heter nått annat. En sing/song-klass på 7 tjejs och 1 kille. En sing/song-lokal som har ljusa träväggar och fin utrustning. I ett av husen, en vacker sal döpt till Baldursalen, där jag kommer få sjunga. Tätt intill, en sjö som heter Vågen men kallas för Bajssjön. Där finns änder som sover med näbben under vingen när man går förbi på morgonpromenader. Ute i vattnet, en halvklen fontän.
Det finns en nattklubb som heter Tranan där man kan dansa, och på onsdagar köpa rusdrycker för 25 pix. Det finns ett berg som heter Bolleberget där otaliga vandringsleder borde besökas.
Det finns en Röda Korset-second hand med labyrintliknande utrymmen, och en Erikshjälpen någonstans längre bort. Vid ett torg, en fin och trång fristående bokhandel där man kan klämma sig in och köpa kuvert till de brev man tänkt skicka. Bredvid, något som heter Havannas Deli där det ser ut att finnas gott kaffe. På andra sidan järnvägen, en kyrkogård med gröna lågt klippta häckar.

Det finns folk, massor av folk och med dem kommer intryck och avtryck (förhoppningsvis inget påtryck). Det finns små små rum och några stora. Ett litet är mitt. Där hänger en ljusslinga i fönstret, och på fönsterbläcket finns ett presentmunspel, ett leksakståg och en basilikaplanta.
Utanför; En utsikt med två björkar som kommer få fina färger snart. Bakom dem en fotbollsplan (bara att hoppa ut om en spontan fotbollsmatch tar avspark) och ännu längre bort, vetegula åkerfält kantade av en riksväg döpt till nummer 83. Där åker bilar hela tiden, fram och tillbaka på sina turer. Det planterar en längtan i kroppen. Avstånd känns så tydliga när man bor bredvid stora vägar. Tack och lov finns det även cykelvägar i denna stad, och på bara några minuter kan man ta sin medhavda hoj och rulla in till en tågstation där det går tillräckligt många avgångar för att stilla hemlängtan. Suckar av lättnad när jag ser att det går att förflytta sig här med. Att inget står på stopp. Att jag både kan få äta kakan och resa iväg från den om jag inte känner för sockerintag.
Sensommaren byter till krispkall luft nu och jag ser faktiskt fram emot den här hösten, med allt vad den helt säkert kommer slänga över mig.
/K