Det faller feta regndroppar. Har gjort hela dagen. Jag verkar drivas av luktsinnet som aldrig förr.. Den blöta asfalten föder sprickfärdig sommarsuktan. Jag tog mig ut på sedvanlig loppisrunda i mörkblåa regnjackan, körde kall nyans mot varm med tjockröda läppar. Hittade inget, drev runt och blötte ner mig rejält. Ingen skada skedd där. Är man medveten om att man kommer bli blöt när man går ut, går det bra mycket enklare att acceptera det. Kan till och med gilla de kalla dropparna ner över huvan, och håret klistrat mot kinderna.
Nu åter i huset med vyer högt på svedjanbackens topp. I köket och i färd med allt och inget. Förmiddagskaffe. Lösa hårstrån i torktillstånd, kaotiskt runt knuten på mitt huvud. Tar mig in i Tallest man on earths senaste album, det är bättre än någonsin förr (eller så är det bara den där nyförälskelsekänslan jag får när jag hittar ny fin musik) och fullkomligt, perfekt, som gjort för den här dagen. Musik som jag inbillar mig kan få den mest hårdhudade att bli till en mjukpälsad kattunge.
Ett lugn någonstans inuti. Med en vacker vecka bakom tinningen. Drömmer om att få gå lite mer barhudad även om den här regnperioden just nu går hand i hand. En vetskap, Susannan är någonstans i dalarna idag och jag ska få träffa henne snart. Hon bär alltid solen inombords. Jag kommer krama henne så hårt jag törs. Och på riksvägarna neråt landet vänder största systern hemåt. För att bli fullfjädrad dalkulla igen. Det ska bli fint. Som så mycket annat. /K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar