Sommarbarnslåtarna och sömnen

Låtarna. De börjar med en känsla, tar form i tysta tankar. Det bildas tema, skapas kontext, läggs till några metaforer/omskrivningar. Åh vad jag gillar omskrivningar! En kortfattad berättelse, runt tre-fyra minuter lång ska den bli. Och efter allt emellan en timme och en månad, så finns slutresultatet kartlagt på hårddisken. Jag har flyt i det här just nu och orden strömmar till. Gitarren ligger rätt mot fingertopparna. Igår tre färdigställda låtar samman med bäste bollplank och bandkollega. Och i kväll, (eller borde jag säga i natt?) en till rackarns dänga redo att sjungas ut på nästa bästa spelning. Det här skapandet utan stopp och lättheten i mig hela veckan lång har mycket troligt en hel del att göra med förra helgen på gamla, fina Sagateatern.
Jag och bandkompanjonen sedan sena augusti, hade vår första hemstads-spelning. Vårt Summer Kid först ut, sedan Hökartorget och egentliga skälet till kvällens håll i gång. Ett skivsläpp där jag finns med i en duett som jag kallar fin. En dubbelspelning, en höjdarkväll. Gensvaret! Kommentarerna! Stödet! Någon fångade Summer Kids sista låt på video och lade upp den på youtube och jag vägrar låta bli att slänga upp den här. Så tack för filmandet, och här är den, framförd på min lilla Jerker Loudmouth Ukulele, ett par handklapp och fingerknäpp:

Jag tappar intresset för sömn av det här, eller åtminstone skadas kvalitén på den sömn som faktiskt blir av. Alldeles för många dagar vaknar jag för tidigt, klarvaken, fylld till bredden av nya små tankar redo att växa till sin helhet. Det måste skrivas ner direkt, för tänk om jag skulle glömma bort en alldeles magnifik mening? Gud förbjude. Men för idag får det vara slut. Jag ska natta guran och slänga mig själv i sängen, hoppas på att få ögonen att slockna och hjärnan att varva ner. För imorrn ska jag fortsätta i musikens tecken och fara till Borlänge Musikcenter i arla morgonstund, checka gitarrfronten och hitta en halvakustisk sex-strängad raring att falla huvudstupa för. Så godnatt.