Decemberdagarne

Tiden rinner och december travar in i mig, hårt och mjukt på samma gång. 22 ska bytas mot det kanske något mer seriösa 23 år, och jag både våndas och längtar.
Jag har jobb fram till jul och kliver upp när alla andra är mitt i drömmarna. Går själv nerför svedjansbacken, möts av ett mörker som på lördagsnätter känns hotfullt, men på måndagsmorgnar verkar harmlöst och nästan välkomnande. Vänder mina klackar i tung snö, ser inga människor, men spår av ett rådjur, och skosulor hela backen upp och ner.
Jag njuter av snöns ljudisolerande förmåga, älskar hur det dämpar allt som brukar vara kantigt. Sveper in, mjukar upp.. Gör allting tyst. Trivs med mina otäta höstkängors knarrande mot allt det kritvita på marken, som jag vet snart kommer förvandlas till mindre trevligt slask.
Jag far runt, kör Borlänge-Falun, åker Uppsala, spenderar en tidig morgon i Stockholm och drömmer stora livsplaner. Famnar om saknade vänner. Hinner med att sjunga en strof på en Wikfestival. Ser Komma rusande, av underbara Birgitta Egerbladh, på Stockholms Stadsteater. Och fantiserar om just det, få komma rusande. Rakt fram bara. In i allt jag vill.

Musicerar mig salig, regisserar mig framåt. Dagdrömmer över dagiskaffet. Om så mycket fint och allt ovisst som ligger framöver. Skräms av min milslånga önskelista, allt som borde bli av. Upplever lussekatter, pepparkakor, julkalendrar och luciasånger samman med femåringar. Ser julen tindra magiskt i valpögonen.. Och sedan, den stora mängden av lyriska miner, när första snön faller över och vi kan åka pulka och flygande matta dagen lång. Deras tonfall, utropet, i ren lycka: "Det snöar!"
Jag läser om deras favoritböcker gånger tre, tänder adventsljusstakar och julstjärnor. Smittas gradvis, för första gången på evigheter, av något närbesläktat julkänsla. För de små liven på mitt vikariat travar också rakt in, med små armar högt utsträckta, redo att krama ihjäl mig med värme. De kommer rusande. Och imorrn går småfolket i luciadräkt och jag ska kompa på gitarr.. I morgonmörker, som snart vänder och blir ljusare igen. Kan knappt bärga mig. Och där har ni det. Decemberdagarne mina.