I tisdags lämnade Sus Plymouth med buss. Jag saknar henne redan. Energin räckte till elva om kvällarna, sen somnade vi utmattade av alla tripper, promenader och skrattanfall.
Solen har hållit sig kvar i krokarna och jag har glidit runt på stan i jakt efter en vägg att luta mig mot, gärna samman med en kaffe. Har hittat mitt ställe mitt centrum, perfekt när jag inte hinner ner till Barbican. En kritvit, liten och rund kiosk kallad Café Roma. Enbart utefik och med schyssta priser och goda solmöjligheter utan alltför mycket vind.
Det har varit en skön vecka med en hel del gitarrspelande för min del, både i skolans produktion av Woyzeck och på fritiden. Har övat inför gårdagens spelning på fortescue. En favorit i repris typ, men lite nytt och lite mer. Var härlig stämning, mycket folk, en hel skara kamrater som hurrade och hejade bara namnet Karolina nämndes i micken. Plymouthfamiljen m fl sjöng med i Hold your horses och applåderna studsade över väggarna. Mot slutet av spelningen satte sig två ynglingar på golvet vid scenutrymmet och nynnade med. Ombads till och med spela en till låt och drog till med en liten cover på Familjen - Det snurrar i min skalle. Det var fint så fint så fint. Undrar om jag hinner med en spelning till, 19 dagar kvar i solsken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar