tisdag 15 mars 2011

Ctrl+Alt+Del my heart

Dagarna springer ifrån mig, mot mig och med mig. Räknar ned hemresan i smyg, men låtsas inte om det. Tyvärr går räkningen på rutin, går inte att göra något åt. Snart är det slut. Jag bor i skolans teaterstudios, går runt med händerna i fickor på stickiga men ytterst bekväma gubb-byxor och teatrar mest hela dagen. På torsdag har vi premiär av föreställningen. Ser fram emot det, kommer ge allt jag äger och har. På fredag går vi ut och firar, dansar bort bekymren.
Hjärtat har börjat läcka lite här och där, och går väl inte riktigt att stoppa eller lägga kompress på. Det har ju hela tiden varit avlägset, det här lämnandet. Halvårets leverne, folket, de där vackra lärarna, hur lämnar man?
Vill lite grann lägga blodpumpen (samman med hjärnvirrvarr) på hyllan och bara få genomleva sista månaden utan smärre svackor. Det går inte så bra alla gånger.



Men fy fan vad jag lever och tänker leva fullt ut tills dagen kommer. Plymouth har tagit över mig.

4 kommentarer:

  1. Avsked är alltid jobbiga på olika sätt. Har jag alltid tyckt. Har varit med om det ett antal gånger, och lidit och deppat, men alltid insett att det gick ju den här gången med. Så här ser livet ut helt enkelt. Men var glad att du lever i denna moderna tid, då alla avstånd ständigt blir kortare och möjligheten att nå alla vänner är obegränsad. Kram från pappa!

    SvaraRadera
  2. Åh Karron då, vet precis vad du genomlever just nu. Det är inte lätt, inte lätt. Avsked är som sagt alltid svåra, tunga och tuffa men man överlever. Man får hålla kontakten med alla guldklimpar så gott det går och leva på alla fina magiska minnen man har tillsammans. Något som är säkert är att det känns fint att ha berört andra människors liv och hjärtan även om det smärtar att lämna och gå vidare. Men hellre är jag en människa av kött och blod, med ett bultande hjärta som vågar öppna mig och ge av min kärlek till andra. För om man tänker på det, vad är allternativet!? Att skrumpna ihop till en grå liten massa som inte lever livet? älskar dig och finns för dig om du behöver mig. Kanske dags för en skype snart?! Massa kärlek <3 // Josefin Piggelin Barfotabarn Partysvensk Ömmande storasyster

    SvaraRadera
  3. P.S. Älskar låten! <3 puss// Piggelin

    SvaraRadera
  4. Hej stumpan! Att Du våndas beror ju faktiskt på att Du haft en fin tid, o att Du lärt känna fina människor. Tror nog att Du skaffat dej minnen o vänner för livet. Avskedet behöver ju inte vara för alltid, Du får försöka hålla kontakten o ni kan ses ibland. Hörs ikväll, det blir fint,kram så länge! mamma

    SvaraRadera