Idag lagade jag världens godaste spenatsoppa till lunch. Varje gång jag lagar den tänker jag på min äldsta syster Pernilla. När hon var på besök i Göteborg förra året lagade hon den till oss. Det var ett tag sedan. Nu är hon i Växjö och jag är här. Längre avstånd än okej när det sticker av saknad. Systrar är det finaste av fint, bästa ur och skur-relationerna man kan hitta. Jag har lyckan att ha tre stycken av den sorten.
1a april slutar skolan här, och hur mycket jag än älskar mitt Plymouthliv är det dags för nästa etapp. Där ska hinnas med besök både hit och dit. Stavanger och Josefin. Växjö och Pernilla. Lillskrutts-loppa Julia i Hedemora. Jag saknar dem nu. Snart är jag tillbaka och lever runt med dem. Fint ändå att man har sin favoritsoppa till tröst när en liten saknadsfilur kryper in i bröstet.
Vilken underbar syskonkärleksförklaring! Fick faktiskt en tår i ögat. Ska bli skönt att ha dig hemma ett tag! Kram Kråkan!
SvaraRaderahej söta lilla du!
SvaraRaderaåhh, jag lagade den jag med häromdagen, såååå gott! vad fint att den följer med dig. skall jag tala om för Julia o pappa Erns som ju står för originalreceptet.
saknar dig med och hoppas du hinner förbi växjö, på tin att nån får träffa karln min o så...
puss på dig.