Efterklang här inne

Jag dör lite. Och är på högsta toppen av högsta berget på samma gång. Kom precis tillbaka hem till Trematon Terracce efter ett besök hos fotograf-herrarna. De hade anordnat en filmvisning med projektor i Johns rum. Först var tanken takterassen, men vädret tillät inte. Kallt och blött.
Det danska bandet Efterklang har precis släppt en film vid namn An island. Intresserade människor har fått tillåtelse att ha visning hemifrån och det var skälet för denna ytterst uppstyrda sammankomst.
Jag hade först tänkt mig en hemmakväll uppkrupen i sängen, tänkte att inget kunde bli bättre än det efter essäveckan. Men tackar nu gudarna för att jag i sista sekund ändrade mig och med snabbt snörda kängor plöjde mutley plain rakt igenom till clifton street och pojkarna på nr 13.
Filmen var.. Helt. Hjärtstoppande. Fantastisk. Jag är kär (igen).
Jag har haft en aning om Efterklang förut, men inte lyssnat in så mycket. Det är så jag nästan vill sörja, tiden innan det här världsomvändande vackra. Nu är jag fast. Jag vill bo i deras musik.