Rusandes

Hej människorna! Jag har varit borta alldeles för länge. Rusar fram, hinner inte ens fångas på bild. Skälet är mycket att göra. Som oftast.
Veckan som gått har varit späckad. Jag har lekt datordoktor (Amandas dator på dödsbädden, vägrade ta emot mina huskurer, den väntar nu på läkartid.), agerat levande barbiedocka för en performance workshop (blev på och avklädd av teaterelever, konstigt, men ganska kul faktiskt), joggat (i solsken!) samt övat massa massa monologer inför Göteborg (kreativt härligt). Det är ju dags på riktigt snart, den fruktade sökningen. Har märkt de senaste två nätterna att jag börjar bli stressad. Drömmer om sökningen, vaknar titt som tätt, eller ligger halvt sovande i två timmar och försöker tyda problem i konstiga monologer som jag tror mig ska göra, men som bara är drömfragment och långt ifrån de monologer jag över på. Herregud ja. Det är virrigt. Men jag trivs. Skönt att vara produktiv.
Blir fint med en goa glada götet visit, för där finns förutom sökningen ett antal vackervänner och en pojkvän väntandes. På vägen tillbaka till Plymouth får jag dessutom sällskap av min egna Sus. Det blir fint hur det än går med scenskolan helt enkelt. Även om jag är mer peppad än någonsin på sökandet. Det känns lovande och tiden rusar.

Skolan är tacksam att ha i dessa fall. Får otroligt mycket mer gjort när man jobbar i en neutral teaterstudio med texterna än om man står i sitt belamrade rum. Om två timmar är det kontaktimpro, så nu måste jag rusa vidare.
/K