The end is nigh

På andra sidan, på nya året nu. I butikerna skyltas bantningskurer och sluta röka-produkter. Nyårslöften, jag har inte lagt ett enda. Men något har ändå skiftat. Motstånd börjar övergå till medvind, eller kanske är det bara acceptans av det nu rådande läget? En nyfödd ork, rest ur askan som Fågel Fenix, jag börjar känna den. Jag tror man kan ana uthållighet i min blick, jag tror man kan se hur långt man vill bara man vågar titta. Och direkt kalendern bytte siffror från 2012 till 2013 började solen vända tillbaka, eller är det bara som det känns?
Det enda jag vet helt säkert är att jag får stå solkysst mot väggar i en världsbästa duo-konstellation, att jag har aptit på en framtid (fast det har jag väl nästan jämt?), att jag räknar timmarna till en vacker vårdag i maj när jag vänder åter och blir i mitt hemman.
Ibland undrar jag om jag drömmer, blir klämd på armen då och inser att jorå, du får ha det så här. Det är vackert, och för första gången är ord lite för futtiga för allt man vill häva ur sig. Kanske alla förlorade vändor av Alfapet beror på just det?
I dagsläget fryser fortfarande vattnet och låren till stickande istappar då och då, men bara vetskapen om att slutet är nära värmer hela kroppen mer än väl. Och jag har faktiskt hört det viskas att även tapparna började droppa sist när strålarna tittade fram. Tack och lov, tack och lov, tack och lov. Det närmar sig. Men jag ska nyttja vintern och skrida klart på isar, kasta mina snöbollar, innan den får gå. För skynda långsamt är väl ändå det allra bästa. Hålla tiden hårt i handen, orka med den, njuta varje årstids växling, även om man vill springa före och visa vägen ibland.