Inte ett knyst fick hon veta. Syster Norge. Men igår tog jag mitt pick, mitt pack och mina kängor till ett tåg med destination Arlanda. Där väntade mamman med flygbiljetter till Stavanger. Vi skulle resa i smyg. Tassade på flyget, susade i luften, såg fjordar från fönstret och kom fram. Begav oss till systerns arbetsplats, klev in i butiken och överraskningen var ett faktum.
Tårtrill från Josefins kinder, massivt kramkalas allas armar emellan. Fem månader sedan senaste mötet och det är ju alldeles för länge sedan. Tar tid innan vi landar fast flygplanet tog mark för timmar sedan. Underligt drömskt. Är vi verkligen här? Vart var jag innan?
Har aldrig hälsat på tidigare. Åsikt: Tycker om träfasaderna. Husen, särskilt de färgstarka. Språket (så himla käckt). Tycker mindre om priserna. Förstår inte matkulturen. Har det gott.
Blir här till måndag. Pausar från allt annat, har "bara vara semester" och det är skönt. Driver runt i gränder och på kullerstenen. Som om man tankar på nytt, laddar batterierna utan att man fattat att de varit ganska tomma. Tänk att det ska krävas en Norge-visit för något sådant..
Pusshej/K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar