Om kaviar, typ.

Okej så här va: De här studierna tar typ all kreativitet jag har i mig så jag orkar inte skriva så mycket lajbans här. Det är himla tråkigt att erkänna. Men så är det och kommer kanske vara det här året. Beroende på om jag blir kvar här eller inte. Jag väger ställets för och nackdelar just nu. Ser mest nackdelar.
När musiken blir till ångest och läxor tappar det charmen och jag känner så mycket motvilja. För tillfället pressar jag mest ur mig saker "för att jag måste", känner mig som en nästintill tom tub Kalles kaviar som någon försöker pressa ur den sista klicken ur.
Musik under krav är inte jättekul, sen är kanske frågan vilka krav som är mina och vilka som är skolans. Jag verkar inte bli av med de där höga hästarna även om jag vill. De har blivit små osynliga spökhästar i stället. Fyfan vad kasst. Vid datorn väntar läxorna och deadlines, i huvudet väntar vakuum och ovilja. Hipp hurra vad kul det är att se uppgifter hopa sig på hög. Fråga: Vad gör man när motivation är noll och inspirationen detsamma? Svar: Inte ett dugg, fast man borde.
Ibland önskar jag att jag kunde vara mindre regelrätt och mer I don't give a fuck, vad mycket enklare det vore att tillåta sig skita i saker ibland.