Hej. Jag har återhämtat mig och levt runt efter portfoliodagarnas avslut. Bloggen har gett vika, som så många gånger förr. Nu är jag fri. Lite för fri. Ägnar mig åt allt jag ville när portfolion hägrade. Läser Maria Sveland, experimenterar i köket och leker mästerkock (salsa verde nästa), sjunger upp inför sommarens bröllopsspelningar och cyklar runt som vikarie på småstadens gator. I helgen skaffade jag mig gröna fingrar och sådde blommor, satte basilika och mynta i trädgården. Någon av de kommande dagarna ska jag så sallad. En gång i veckan gäller visit på Hedemoras loppisar. Snart en större runda med Mikaela genom orterna i landskapet. Fyndandets ådra pulserar!
Men annars har årgång 88 lämnat Hedemora, nästan helt. Så här sitter man, lite ensam, lite för full av energi som drar åt håll och kanter, och pojken med stort P har dragit till det småländska livet igen.
Igår fick jag meddela flickorna i Plymouth om beslutet att inte åka på visit igen. Det finns inga pengar, och andra saker står i vägen. Det är tråkigt för jag saknar litegrann mina teatrare. Men samtidigt, mitt hedemora bjuder på möjligheter om jag tar emot. När resterande stipendiepengar ramlar in ska jag äntligen få min ministudio! Sen är sommaren gjord, och hemodlad sallad att toppa på det! Inte fy skam/K
Fining! Saknar dig! Vad fint det låter som att du har det ändå, med sallad, loppisar, cykelturer och vikarieliv. Tråkigt med England och förstår att du saknar vänner och pojken P. Låt oss talas vid snart hjärtat <3 Puss
SvaraRadera