Inget stoppar oss nu

Smeatons Tower i Plymouth

Det är faktiskt helt okej att referera till en dansbandslåt när den har sådant schvung i titeln. Det är precis så det känns. Inget stoppar oss. Inget stoppar mig nu. Världen är min att erövra. Typ.
Landade i Hedemora för ca två veckor sedan och har haft full rulle med att bara vara, varva ner. Det har tagit sin tid må jag säga. Humöret går upp och ner som en tonårings, stressen dunkar till i huvudet då och då. Planeringen inför resan till England stiger mig åt huvudet. (Hur ska jag lyckas packa ner mitt liv i en väska på 15 kg?) Men jag ska inte klaga. Det är skönt att vara hemma och ladda upp inför den kommande resan, det behöver jag. Tryggheten i hemmat liksom..
Resan känns läskig och spännande på samma gång. Vet att jag kommer växa så in i helskotta av det här, det har redan börjat.. Plymouth har innan jag ens kommit dit öppnat upp mitt sinne. Framtiden känns inte lika långt borta. Har redan planerat min återkomst in i minsta detalj, varför? Därför att tiden nu, innan resan, helt enkelt inte räcker till. Så mycket att göra, så många att möta. När jag åter ser Sverige genom flygplansfönstren i december tänker jag:

• Fira jul och varva ner i Hedemora
• Återse närmsta och käraste
• Besöka systern i Trondheim?!
• Hinna med en visit till Uppsala och Stockholm så jag får träffa och rå om mina älskade folkhögskoleraringar
• Ansöka till teaterhögskolor och folkhögskolor i bara farten
• Återvända till Göteborg
• Joina frigruppen Grannteatern i Gbg, som dramatikvännerna startat upp
• Skaffa ett jobb (vettesjutton vart än)

Min preliminära plan för mitt liv efter Plymouth helt enkelt. Onödigt att gå händelserna i förväg, men det är bara så skönt och viktigt att veta att Sverige står kvar när jag är tillbaka. Jag kommer sakna allt och alla så mycket. Fast samtidigt, Plymouth är nu och min första prio. Leva i nuet, något att jobba på varje dag. Det här är stort, utmanande och lite läskigt. Kan riktigt känna hur livet sätter igång och på riktigt startar nu, vilket är skönt men riktigt gastkramande på samma gång. Som en thriller, en Tarantinofilm. Vad kommer ske? Hur kommer det bli? Hur som helst känns det riktigt bra att veta att jag äntligen är på väg.