Klena nerver..

Idag har jag gjort något mycket ädelt, något mycket bra, något väldigt generöst...
Jag har tagit första steget till att kunna gå och lämna blod.
Det har varit på tapeten ett tag, tror ämnet kom upp under en fika med Amanda och Erika, men själva blodkontrollen och besöket till Droppen i Nordstan har inte blivit av. Vi har tidigare bestämt tider då vi skulle trava dit, men någon har alltid haft en händelse eller ett möte som kommit i vägen. Nu har vi hur som helst varit där.

Erika som är en rutinerad blodgivare fick lämna blod nästan direkt, och vi andra fick titta hur det gick till. Jag blev lite knäsvag bara av att tänka på vad det var som vi skulle göra, och satt för säkerhets skull ner när jag följde proceduren för att tömma Erikas arm på innehåll.
Det var egentligen inte så farligt, kändes mest lite underligt att se påsen ligga och guppa bredvid henne..

Vi andra (hade i sista minuten fått med oss två till klasskamrater på impuls) skulle inte lämna blod idag, utan enbart göra tester för att se om vi hade bra värden. Två av fyra hade fina värden, jag inklusive. Schyssta järnvärden, och lågt blodtryck, vilket innebar att jag var en god kandidat för blodlämning. Tid bokades för blodgivning i början av mars, vi får se om jag klarar av att gå dit. Kände mig lite klen efter testet och alla tankar på blod och blod och åter blod som poppade upp i skallen.
Jag blev på ett nytt sätt medveten om att jag faktiskt är en levande organism med diverse innehåll.. Det snurrar till en aning i huvudet, och knäna vill gärna ge vika, när tankarna går igång på sånt där.

Men jag har bestämt mig, mitt klena sinne ska överbesegras, nerverna ska bli stärkta och benen ska stå stadigt på marken. Jag ska dra mitt strå och göra mitt för att hjälpa andra.
Blodgivare unite!