Nej nu får det vara nog! Jag gillar Brecht, jag avskyr Brecht, jag förstår Brecht, jag förstår inte Brecht. Jag önskar att Brecht vore död, (fast nu kom jag på att han är ju faktiskt redan det, så det behöver jag inte alls önska).
Tankegångar här nedan:
"Kan det vara så att det är så här? Eller?"
Tankegångar här nedan:
"Kan det vara så att det är så här? Eller?"
"Nej. Jag. Fattar. Inte. "
"Va? Vad? Nähä?! Hur då? VADÅ?! Arrgh!"
Virrvarr, gröt i hjärnan, tusentals utbrända hjärnceller som aldrig kommer tillbaka.
Virrvarr, gröt i hjärnan, tusentals utbrända hjärnceller som aldrig kommer tillbaka.
Ryggont, röda dator-skärm-stirrar-ögon, och aggressionen på topp....
Man kan fråga sig: Är det värt det?
Åh! Där är han, Brechtjäveln. Sitter och småler och ser så självgod ut! Han och hans nedrans episka, dryga, krångliga, teaterteorier! Ren ondska!Hmm, ja, som ni förstår...
Det är dags för paus i skrivandet..
Oj oj, jag får igång min ansträngningsastma för att jag skrattar så mycket!! Herregud, jag kan verkligen se ondskan småle mot dig på den där bilden, vet precis hur du känner. Håll ut, du kommer klara det fint! Kram// Jossan
SvaraRadera