Detta mina vänner.. Är Bertold Brecht, för er som inte vet vem denne man är, så ska jag tala om det för er. Han är något av en grundare för vad man kallar den episka teatern. En egen genre och typ av teater som tar avstånd ifrån Aristoteles och hans idéer om hur dramer bör byggas och framföras.
Just nu jobbar vi med Brecht, Aristotelesmotståndaren, och får pröva på distanserande teater. Det är väldigt lärorikt och kul, jag har hamnat i en väldigt bra grupp där jag stormtrivs. Vi skrattar och skojar, och stimmar och stojar. Imorrn är sista dagen i skolan för den här terminen, (OJ VAD DET HAR GÅTT FORT!!) och då ska vi framföra de resultat veckans arbete givit.
De tre senaste veckorna har verkligen varit mycket lärorika och roliga, för det mesta i alla fall. Jag har inte nämnt förra veckan, som var en enda lång motvilja från min sida. Då jobbade vi med psykologisk-realism i vilken man ska ta från sig själv, utforska sitt jag och använda detta som ett verktyg för en mer äkta teater. Det var något helt annat än Brecht där jag uppfattar det som att man i stort sett inte behöver känna alls utan bara gestalta (rätta mig om jag har fel, jag är nybörjare!). Hur som helst innehöll den veckan mitt första äkta gråtande på scen, tagit från någonstans i mig själv som jag inte riktigt förstår var jag hittade. Det var som en spärr jag tvingade mig över på något vis, och sen fanns den bara där, gråten. Det var jobbigt, otroligt påfrestande, och jag mådde ganska konstigt efteråt. Men så här i efterhand förstår jag vilken effekt teater och agerande verkligen kan göra på en. Man kan verkligen lära känna sig själv på många plan. Nästan som terapi..
Ja så går det till här, det här året kommer absolut inte vara bortkastade studiemedel, det kan jag garantera! Just nu har jag förresten näst intill färdigställt min tenta, det saknas bara lite granskning och filslipning, som jag fixar imorrn.
Viktor är faktiskt här, och jag har knappt haft tid för honom alls den här veckan. Så nu blir det kvalitetstid och säkerligen lite titt på Seinfeld på åttan runt midnatt.
Just nu jobbar vi med Brecht, Aristotelesmotståndaren, och får pröva på distanserande teater. Det är väldigt lärorikt och kul, jag har hamnat i en väldigt bra grupp där jag stormtrivs. Vi skrattar och skojar, och stimmar och stojar. Imorrn är sista dagen i skolan för den här terminen, (OJ VAD DET HAR GÅTT FORT!!) och då ska vi framföra de resultat veckans arbete givit.
De tre senaste veckorna har verkligen varit mycket lärorika och roliga, för det mesta i alla fall. Jag har inte nämnt förra veckan, som var en enda lång motvilja från min sida. Då jobbade vi med psykologisk-realism i vilken man ska ta från sig själv, utforska sitt jag och använda detta som ett verktyg för en mer äkta teater. Det var något helt annat än Brecht där jag uppfattar det som att man i stort sett inte behöver känna alls utan bara gestalta (rätta mig om jag har fel, jag är nybörjare!). Hur som helst innehöll den veckan mitt första äkta gråtande på scen, tagit från någonstans i mig själv som jag inte riktigt förstår var jag hittade. Det var som en spärr jag tvingade mig över på något vis, och sen fanns den bara där, gråten. Det var jobbigt, otroligt påfrestande, och jag mådde ganska konstigt efteråt. Men så här i efterhand förstår jag vilken effekt teater och agerande verkligen kan göra på en. Man kan verkligen lära känna sig själv på många plan. Nästan som terapi..
Ja så går det till här, det här året kommer absolut inte vara bortkastade studiemedel, det kan jag garantera! Just nu har jag förresten näst intill färdigställt min tenta, det saknas bara lite granskning och filslipning, som jag fixar imorrn.
Viktor är faktiskt här, och jag har knappt haft tid för honom alls den här veckan. Så nu blir det kvalitetstid och säkerligen lite titt på Seinfeld på åttan runt midnatt.
Imorrn skolavslutning och julbordsätning vid humanistens kök med amanda. Bra avslut må jag säga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar