Hej hej hej. Senaste två veckorna har varit rubbade och fullspäckade. Och jag har varit borta och uppe och nere och överallt. Levt lite låtsasliv, hört och sett en massa fint, sovit för lite och jobbat långa dagar. Slitit på mig själv mot bättre vetande, för jag kan inte låta bli.
Men från och med nu, två veckors ledigt som ska fyllas med vad i helskotta jag vill. Det är skönt som sommarsol, även om det fortsätter vara mulet på himlarna. Minifirade på fredagskvällen med halvklen cocktail-timme, en film som aldrig någonsin skulle kunna vara lika bra som boken och sen musik som var lite för vacker för att kunna ta till sig. Timmarna sprang och sen krävde kroppen sömn, fast jag inte ville. Men när det väl var dags, accepterade mitt öde och slängde mig till sängs. Och sömnen sen då, direkt på huvudkudden, pladask in i sömnen som ett litet barn. Lugn och trygg och fri från drömmar. Bara kvalitativ 100% god vila. Vaknade pigg på allt. Så borde väl inte förringa det där med att sluta ögonen för en stund, även om det finns så mycket att titta på.
Idag, njuter mitt morgonkaffe (fyfan vad fint det är med morgonkaffe på lördagar) och tar en spontantripp till Uppsala-folket. Längesen sist och det ska bli fint att återse. Bra start på semestrandet, utan tvekan. Lämnar allt ett litet slag. Och det känns konstigt. Fast skönt på samma gång antar jag. En liten oas att andas i.
Men tillbaka redan imorrn för att fortsätta avverka semesterns viljor. Framför mig, vecka trettio, då hägrar mitt beloved Emmaboda. Festivalen där man kan dansa sig fördärvad bland trädrötter. Och innan dess, en jätterolig grej, en jättejätterolig grej, någonstans i Stockholm i en park. Håller kvar där, lämnar cliffhangern klart synlig. Nu klämtar klockan. Tåget, rälsen, resan. Och dagdrömmandet. Ta hand om er där ute i skog och på asfalt. Pusshej/K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar