Höstkänslorna kryper vidare rakt in. Allt blir rått om nätterna. Och det krävs inget värre än ett litet löv som stryker mot asfalt för att skrämma upp mig. Helgens bravader på och vid en scen i Hedemora har resulterat i så mycket så ni anar inte..
En liten cykelkrasch med svidande skrapsår och ett blåmärke stort nog att ha egen postadress, lite hjärtekross på sidan om (Umeå närmar sig). Tamburinspeleri med blåsor på händerna, skrikskränarsång, jinx-cider i överflöd, Odd Fellows lokaler och konspirationsteorier samman med de där hökartorgsromantikerna. Dessutom sektbildande och därpå någon form av bandbildande som jag verkligen hoppas blir av. Och som vanligt, kommer allt vid precis fel och rätt tid. Jag drar mig hit och dit och vill både smaka och behålla alla kakor på kakfatet, som förresten verkligen är fyllt till bristningsgränsen.
Hösten som ju redan är på väg, vill inte säga mig vad jag borde göra med det här året. Så jag stannar still ett litet tag till och inväntar svar, tar några myrkliv i taget. Dagarna går ju framåt vare sig man vill eller inte. Men för nu flyr jag landet och hjärtat med Radio Dept i bakgrunden och söver mig med ett Ugly Betty-maraton. Skrapsåren svider och hjärnan har tröttnat på mitt lilla dumma hjärta som vill så mycket på samma gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar